Jag hade hemska handarbetslärararinnor i skolan- den ena värre än den andra och så snabbt det någonsin gick valde jag bort ämnet "syslöjd". Många timmar ägnades åt knapphålssömnad och stickning av sockar- båda delar urtråkigt och oinspirerande. Dessutom var en av lärarinnorna folkilsken och borde aldrig fått ha hand om barn. Usch, ryser jag, när jag minns dessa bortkastade lektionstimmar. Jag hade hellre vandrat runt i Kungsparken och matat fåglar.
Tack och lov hade jag en snäll och duktig mamma som gärna både stickade och broderade när hon hade tid (det var inte så ofta). Hon lärde mig i alla fall att sticka (brodera är inget för mig- det är alldeles för petigt och långsamt även om resultaten kan bli mycket vackra).
Det har blivit inne med "vintage" och det är trevligt, tycker jag som faktiskt kan minnas lite grann av 1950-talet (främst) och vad som var modernt då. I boken ovan (som jag har investerat i)- finns många väldigt lockande mönster på tröjor och koftor (framför allt) från 1930-1959.
6 kommentarer:
Jag är också svag för kläder och mönster från tiden innan slit och släng. Det mesta är så stiligt och ser ut att kunna användas under långt tid.
ljuvliga kläder!
Jag har samma minne av slöjdfröknar - slöjden var för mycket nytta och för litet nöje. Vi lärdes upp till husmödrar och det ingick att man skulle kunna sticka strumpor och vantar till familjen.
Senare i liver har jag haft mycket nöje både av att sy kläder och sticka men det var min mors förtjänst. Det var inte alls så tråkigt att sy hemma som i skolan.
Jag håller också med! Min syfröken på högstadiet var förfärlig. Dock har jag tummen mitt i handen och det kanske bidrog till ilskan. Tackochlov var det en till som var sämre än jag var så jag slapp gråta varje lektion.
Jag skulle mycket hellre ha haft "pojkslöjd". Där tror jag tummen satt mer rätt...!
Den gröna koftan var jättefin!
Petra: Ja, det var nog en helt annan kvalitet både på tyg,garn och sömnad på den tiden- vackra och välgjorda detaljer fanns det också- inte minst. I min garderob har jag kvar en av min mammas klännigar från 1950-talet en skir dröm i vitt med svarta prickar....
Lustigkulle: Ja dessa hemska slöjdfröknar- man undrar var de fick sin utbildning någonstans. Usch- ja, husmodersutbildning var helt bortkastad på mig också. Jag har också min mor att tacka för det jag lärde mig- inte skolan.
Violen: Jag brukade få höra "Ingrid, du är laaaat och liiikgiltig- gå och sätt dig! (och det gjorde jag så gärna). Jag hade också mycket hellre haft pojkslöjd- det hade jag haft mera nytta av just nu. Visst är den gröna koftan läcker!
vackrare än 60-tal :)
Hannele: 1950-talsmodet är verkligen mycket vackert!
Skicka en kommentar