Just nu blommar de lite varstans i vårt avlånga land- ofta längs med vägrenar för de är av ett tåligt släkte. Vanligast är den lila varianten men rosa förekommer också inslängd i allt det violetta.
Extra fint blir det med en tvåfärgad variant- här får den stackars blomman slåss med ogräs i en mycket svår miljö.
Den gula sorten är inte lika vanlig kanske men blommar rikligt och är man snäll mot den blir det till och med två blomningar.
Lupinen är en mycket gammal växt som har sitt ursprung i medelhavsländerna- några tror att Egypten var den allra första växtplatsen. I det gamla romarriket förekom lupinen på matbordet- och Plinius säger så här:
'No kind of fodder is more wholesome and light of digestion than the White
Lupine, when eaten dry. If taken commonly at meals, it will contribute a fresh
colour and a cheerful countenance.' Jag kan inte påstå att jag känner någon större längtan att sätta i mig lupiner (jag har tidigare läst att de ska vara giftiga). I mina rabatter får de stå där de står och jag njuter av blomsterprakten så länge den varar.
2 kommentarer:
Jag är mycket förtjust i lupiner, speciellt de blå. Det har tagit mig många år av att strö ut frökapslar och flytta plantor från vägkanter innan jag nu har ett ganska fint bestånd.
Mimmimarie: Jag tycker också så mycket om dem just för att de är både färggranna och lättodlade (mycket tacksam växt). Jag brukar också så fröer varje år. Det är alltid lika spännande att se om det möjligen kan komma upp någon extra originell färg (fast vanligtvis blir de ju lila).
Skicka en kommentar