Inte trodde jag att jag hade sparat mina gamla grammatikor från skoltiden- men minsann! De fanns i ett förrådsrum. Väl bevarade dessutom. På 60-talet var det Hammarberg/Zetterström som gällde för engelskan och Hjorth/Lide för tyskan. Grammatik var inte det jag gillade mest men jag skulle inte velat vara utan den kunskapen, så klart.Faktiskt är det rätt fina, de där gamla böckerna.....
4 kommentarer:
för tredje gången inom loppet av två dagar utropar jag O, gamla...
nu gäller det Zetterström och Hjorth Lide! inte kan man kasta dem! hur trasiga och streckade de än må vara! mina har i alla fall inga hundöron och det är huvudsaken. när jag slår upp den tyska grammatiken möts jag av en ungomlig klagan: Jag är så liten. Läxan är så lång. Snyft
Mrs C: Min Zetterström är också förvånansvärt oklottrad men över en sida hittar jag U.N.C.L.E. (Jag hade förälskat mig i David Mc Callum och hans "Illya Kuryakin"... (Mannen från UNCLE) Att hitta klotter från anno dazumal är en bonus i sig - eller hur? :-) :-)
Så vackra är inte mina grammatikböcker, varken den engelska eller den tyska. Det betyder varken att jag vördade dem mera eller inte pluggade grammatik utan snarare att jag var oaktsam.
Mimmimarie: Min franska grammatik ser betydligt mera luggsliten ut....
Skicka en kommentar