söndag 18 mars 2012

Hertigen av Croy- en märkvärdig man

Den första novellen i Werner Bergengruens "Der Tod von Reval" (Döden i Reval) tar oss tre hundra år bakåt i tiden- och rakt till Karl den XII:s härjningar på det europeiska fastlandet. Hertigen av Croy (med anor i både Sachsen och Polen) skickas till Narva av kung August av Polen (även kallad August den starke). Han anländer dit samtidigt som den svenska armén och ja, det vet vi ju hur slaget vid Narva slutade. Hertigen blir tillfångatagen men Karl XII vill inte befatta sig med honom "Den suputen vill jag inte se inför mina ögon", ryter kungen.

Hertigen förs till Reval och fångenskapen blir ytterst behaglig- han lever i sus och dus och lånar pengar här och där- han har det mycket bra. Så kommer en order att alla Narva-fångar ska föras till Stockholm, även hertigen. Men... Karl XII skriver ett ilsket brev- "Behåll suputen, det är bättre att han plundrar Reval än min huvudstad, Stockholm."

Så dör hertigen efter flera års vällevnad- skulderna är stora och han har sett till att skaffa sig många.... Borgenärerna har synnerligen kreativa idéer vad gäller att bli gottgjorda... och ja... Croy lever vidare fastän han är död... (Han skrämmer bland annat slag på lilla orgelspelande fröken Kitty Rutz).

Werner Bergengruen visade sig vara en trevlig bekantskap att göra. Den här novellen (den är ganska lång) roades jag verkligen av- den är skriven med udd och humor och med "en lagom del makabert" också. En fin blandning med andra ord. Jag kommer att få anledning att återkomma till den här novellsamlingen.

2 kommentarer:

Josefin sa...

Det låter som en märklig blandning, men en spännande sådan!

Ingrid sa...

Josefin: Det är en i alla avseenden märklig novellsamling- men mycket fängslande och jag tycker att den förtjänar svensk översättning.