Fotot är lånat från Wikipedia
Nog är den ganska rälig ... på tyska heter den "Seeteufel" och så fick jag lära mig ett nytt ord (i Sverige kallas väl det här för marulk). "Der Seeteufel" är titeln på en annan novell i Bergengruens "Der Tod von Reval" - och ja, jag kanske blir tjatig men den här samlingen av berättelser är väldigt bra och jag har inte kunnat släppa den.
I novellen är "der Seeteufel" dock öknamnet på en sjökaptenshustru, och hon är den typ av hustru som styr och ställer- med allt. Även till sjöss (för givetvis följer hon med på alla turer). Berättelsen börjar dock med en undervisning i hur man kan krydda sitt brännvin- och det finns ingen hejd på vad "Karluscha" slänger i sin snaps. Här tager man vad man haver och det växer oändligt mycket som man kan testa smaklökarna med: hagtorn, balsampoppel, björkknoppar, berberisbär.... nu har Karluscha bjudit in sina dryckeskamrater till ny avsmakning och så berättar man historier- en av dem handlar om "der Seeteufel" och en seglats som verkligen var ytterst annorlunda. Vad man kryddade brännvinet med där tänker jag inte tala om- men särskilt aptitligt var det verkligen inte.
I nästa novell "Jakobs tillflykt" hamnar en tiggare i krogslagsmål och måste ta sin tillflykt till en lägenhet på första våningen (fönstret står öppet). Där hittar han goda, starka drycker och en skön säng- som han lägger sig i. (Inte spelar det någon roll att änkan Heydenacker ligger död i den).
Ännu lustigare blir det när jag läser berättelsen om det underliga härbärget. Underligt var väl dessutom en underdrift.... det är nämligen ett härbärge för skendöda. Så bestämt av en läkare som verkligen brann för att förhindra att någon skulle begravas skendöd . Ja, där sitter nu fru Sebber (som blivit utsedd att sköta detta "hotell" genom ett förordnande i läkarens (doktor Barg) testamente- och inte har hon särskilt mycket att göra (givetvis)- hon hittar snabbt ett lukrativt extraknäck och härbärget omvandlas till en bordell (eller ett hotell där man hyr ut med timdebitering). En dag dyker en man upp i vit särk och säger att han kommer från kyrkogården....
Jag tänker, var får han allt ifrån Bergengruen? Fantastiska berättelser. Visst, kanske lite makabra ibland men framför allt är de väldigt underhållande och alldeles lagom otäcka. Den här lilla samlingen kommer definitivt att hamna på en "det bästa jag läst under året- lista". Jag önskar så att "Der Tod von Reval" blev översatt till svenska....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar