Fast så där särskilt djupt kanske han inte har sovit, den engelske författaren Patrick Hamilton (1904-1962).
Jag har precis läst ut hans roman "The Slaves of Solitude" och ja, det blev en av den här sommarens större läsupplevelser. Min utgåva har dessutom ett fint förord av ingen mindre än Doris Lessing som liknar Hamiltons sätt att skriva med Dickens och Gissing.
Vissa böcker har inledningar som stannar kvar länge- inledningar som fångar oss på direkten och som på så sätt är magiska,
" London, the crouching monster, like every other monster has to breathe, and breathe it does in its own obscure, malignant way. Its vital oxygen is composed of suburban working men and women of all kinds, who every morning are sucked up through an infinitely complicated respiratory apparatus of trains and termini into the mighty congested lungs, held there for a number of hours, and then, in the evening, exhaled violently through the same channels."
Så börjar berättelsen om människorna på ett litet "boarding house" i den lilla fiktiva Londonförorten Thames Lockdon. Allt tar sin början år 1943, andra världskriget har härjat London svårt och Miss Roach , 39 år gammal, har blivit utbombad från sitt hem. Nu är hon tvungen att bo på pensionatet "Rosamund Tea Rooms" tillsammans med ett antal (mest åldriga) främlingar. Bland dem finns en av de vidrigaste karaktärer man kan tänka sig, en Mr Thwaites, som har utsett Miss Roach till sin speciella hackkyckling. Mr Thwaites använder sig av engelska språket för att utöva sin tortyr och det hela blir både löjeväckande och maliciöst.
"I keeps my Counsel, said Mr Twhaites, in his treacly voice. "Like the Wise Old Owl, I Sits and Keeps my Counsel".-- "I Hay ma Doots, that's all... said Mr Thwaites. " I Hay ma Doots". (He is
not, thought Miss Roach , going to add "as the Scotchman said," is he? Surely he is not going to add "as the Scotchman said"?). "As the Scotchman said", said Mr Thwaites. "Yes... I Hay ma Doots, as the Scotchman said- of Yore... (
Only Mr Thwaites, Miss Roach realised could, as it were, have out-Thwaited Thwaites and brought "of Yore" from the bag like that.)
Ytterligare en otrevlig person dyker upp på scenen- den intrigerande, falska och elaka Vicki. (Vicki är tyska men har bott i England de senaste 15 åren). Utanför scenen, finns de amerikanska soldaterna som nu börjat anlända till England i stora skaror. "Oversexed, overpaid and over here"- och en Lieutenant Pike börjar uppvakta Miss Roach- med emfas- men Vicki blandar sig i det hela..... och Lieutenant Pike är kanske inte den seriöse kavaljer som han utger sig för att vara....
Slutet knyts ihop på ett oväntat sätt- och det blir varken över sig sorgligt eller gråtmilt sentimentalt. Jag tänker inte avslöja mera för den här romanen är värd att läsas av många! Lyckligtvis finns den i svensk översättning- må vara av äldre datum- men antikvariat och bibliotek kan säkert vara behjälpliga.
Följande romaner av Hamilton finns i svensk översättning. Jag tycker gott att man kunde ge ut på nytt!
Ella, 1941 (The plains of cement)
Två vänner, 1948 (The slaves of solitude)
Baksmällans torg, 1971 (Hangover Square)
Här också en länk till en recension av boken i
The Guardian. (Överskriften är "Boarding-house blues")
För den som gillar Hitchcock kan jag också upplysa om att Patrick Hamilton står bakom filmen "The Rope"
(Repet)
.jpg)
.JPG)
