En "roman noir"- av Molly Keane

Molly Keane var nummer elva på listan av de utvalda irländska författarna. Hon har hittills varit obekant för mig så jag blev givetvis mycket nyfiken.

Nu har jag läst hennes "Time After Time" som faktiskt finns i svensk översättning (1989) och då med titeln "Återkomsten".  "Time After Time" är en riktigt ruskig bok- (men bra).

I grevskapet Cork (södra Irland) bor en syskonskara (modell äldre). Jasper, April, May och June delar på ett stort och vanvårdat gammalt hus för det har "mummy" bestämt i sitt testamente. Bara April har varit gift tidigare- de övriga tre har hållit sig hemma och levt stilla liv- om än något udda. Alla syskonen har dessutom ett handikapp. Jasper är enögd (han fick sitt öga bortskjutet av June som barn), April är så gott som stendöv (men det låtsas hon inte om) May har en deformerad hand och June är dyslektisk.

Jasper står för hushållet och June sköter egendomen (det finns höns och grisar och ett par hästar)- vad Jasper stoppar i den  mat han lagar (som tydligen ändå blir välsmakande) tänker jag inte berätta- men det är då sannerligen inte alltid så aptitretande. May snattar lite då och då och så håller hon på med blomsterarrangemang och tillverkar underliga tavlor med bitar av gammal tweed, April spottar inte i glaset och så gillar hon att röka gräs (och inte sådant gräs som normalt växer i trädgården).

Som om det inte räckte med den här kvartetten kommer ännu en person in på scenen- kusinen Leda (jo, det är en väldig symbolik i boken också)- Leda, som en gång kördes bort från egendomen - Durraghglass- av "mummy" och som man trott varit död (mördad i förintelsen eftersom hon till hälften var av judisk släkt). Leda är blind- men detta till trots smider hon de lömskaste planer för att ta ut sin hämnd.

Foto: Marek Szczepanek

Oväntade förvecklingar uppstår och slutet är oväntat och ja, hämnden är ljuv..... (men vem är det som kommer att hämnas i slutänden?.....)