The Blackwater Lightship av Colm Toíbín

Jag hade inte läst något av Colm Toíbín tidigare men länge funderat på att göra så. Nu kan jag lägga "The Blackwater Lightship" åt sidan med en suck av saknad för det har varit en lång och mycket intensiv resa in i en värld som det tidvis inte har varit lätt att vistas i.

Jag vet inte om just den här boken har blivit översatt till svenska- om inte - så är det mycket beklagligt.

Det här är en berättelse som ytligt sett handlar om aids- men ganska snabbt inser man att sjukdomen är en sidohandling för att komma fram till den egentliga tyngdpunkten i romanen som är moderskärlek eller snarare bristen på den. Här hamnar läsaren mitt i en härva av olösta och svåra konflikter och missförstånd.

Declan är döende i aids och han ber att få tillbringa sin sista tid, så långt det nu är möjligt, hos sin mormor Dora som bor i ett fallfärdigt hus på en klippa vid havet nära Wexford i södra Irland. Samtidigt vill han ha sin mor Lily och sin syster Helen hos sig- två mycket nära vänner följer också med, Paul och Larry. Vi får veta att Declan inte talat om för någon i familjen att han är sjuk och att förhållandet till modern inte är det bästa (Lily har t ex ingen aning om att Declan är gay). Helen har en om möjligt ännu sämre relation med sin mor- de har inte talats vid på åratal.

Den här familjen är alltså ytterligt dysfunktionell och nu ska man bo tillsammans och försöka att uthärda närheten under den tid man måste. (Fadern i familjen är död sedan länge). Dåtid och nutid vävs ihop till en mycket rörande och stark berättelse- och man ser hur lätt det är att misstolka och missförstå och måla in sig i hörnor- för att sedan inte komma loss. Undan för undan lossnar blockeringarna, en del is smälter (men allt låter sig så klart inte lösas så lätt).

Glimtar av 60-talets och 70-talets Irland skymtar fram, ett Irland där "det var bättre att vara medlem i provisoriska IRA än att vara homosexuell". Momor Dora är dock lite mera tolerant för hon brukar se  på The Late Late Show med Gay Byrne ., får vi veta.

Vissa avsnitt av boken är svåra att läsa- sjukdomen är skoningslös och Declan får utstå så mycket lidande- oerhört grafiskt skildrat av författaren. En recensent använde uttrycket "unfunny" om handlingen. Det sammanfattar det hela mycket väl- ändå är "The Blackwater Lightship" en roman jag inte skulle vilja ha oläst.

Colm Toíbín kom som nummer tre på Irish Independents lista över de stora moderna irländska författarna- och med just denna roman.