"Great Irish Writers" no 20

Sist ut på Irish Independents lista över de tjugo bästa moderna irländska författarna är Jennifer Johnston.

Född 1930 är hon och många böcker har hon skrivit- detta är verkligen en produktiv författarinna. Det har också blivit en hel del litterära priser under åren. Tyvärr finns det inte särskilt många svenska översättningar av hennes verk.

"The Captains and the Kings" är hennes första roman och jag har läst och tyckt väldigt mycket om. Någon lustig historia är nu inte detta för det handlar om en ensam och tvär gammal man.  Herr Prendergast har inte haft något lyckligt liv och nu framlever han sin ålderdom i ett stort herrgårdsliknande hus (som han inte har råd att underhålla). Föräldrarna var kärlekslösa, brodern stupade på västfronten (och han var moderns älskling)- och herr Prendergasts äktenskap var heller inte lyckligt. En alkoholiserad trädgårdshjälp är den ende person herr Prendergast umgås med- ända till dess att en ung pojke, Diarmid, dyker upp som ur det blå. En udda vänskap utvecklas men man anar att det lurar en katastrof i kulisserna....

Jennifer Johnston är anglo-irländsk och protestant- hennes romaner rör sig också ofta i miljöer där den gamla protestantiska överklassens långsamma sönderfall skildras. Johnston har kallats för den "tysta kvinnan i irländsk litteratur"- och jag citerar Rosie Cowan från en artikel i the Guardian:

"Her books are about relationships - between lovers, spouses, parents and children, friends, the old and the young. Many of her characters are what psychologists would term damaged, and loss and loneliness are recurrent themes. " Artikeln i sin helhet kan man läsa HÄR.

Jennifer Johnston är ännu en författare som jag har stor lust att läsa mera av.

"Great Irish Writers" no 19

Jag har sökt och jag har sökt men jag hittar inga svenska översättningar av Séan O'Faolains novellsamlingar (för det är mest för sina noveller som han är känd).

Irish Independent väljer "The Heat of the Sun and other Stories" som en av de mest oförglömliga av dessa.

O'Faolain föddes i Cork år 1900 och gick ur tiden år 1991. Han deltog i det irländska inbördeskriget och han stred på den republikanska sidan. Han studerade bl a vid Harvard-universitetet i Boston och han skrev också ett stort antal biografier.

Det är synd att han  verkar vara så relativt lite uppmärksammad här i Norden. Kanske känner man bättre till hans dotter Julia som också är författare.

Detta blir kortfattat för har jag läst något av O'Faolain så har jag inget minne av det- för att bättra på detta har jag beställt en av hans novellsamlingar.

"Great Irish Writers" no 18: Kate O'Brien

Som nummer 18 på Irish Independents lista över Irlands stora författare i modern tid kommer, inte förvånande, Kate O'Brien. Den bok man valt ut är hennes "The Ante-Room". Om Kate O'Brien har jag skrivit en hel del här på min blogg under den senaste tiden och jag gör det därför enkelt för mig den här gången och länkar helt sonika till mitt inlägg om just "The Ante-Room". Kate O'Brien har varit en av den här sommarens allra största läsupplevelser.

"Great Irish Writers" :no 17

Liam O'Flaherty (1896-1984).

Han föddes på Inishmore en av de vindpinade Aran-öarna utanför Irlands västkust. Hemmet var tvåspråkigt (irländska och engelska).

"I was born on a storm-swept rock and hate the soft growth of sun-baked lands where there is no frost in men's bones."

O'Flaherty fick se mycket av världen- han bodde under många år i USA och han reste också en del i Sovjetunionen (under 30-talet)- och skrev om sina intryck därifrån. Han tillhörde en av många intellektuella som sveptes med i "vågen" av beundrare över kommunismens framgångar i det stora landet i öster. (O'Flaherty återvände dock till sina katolska rötter under slutet av sin levnad).

År 1923 publicerads hans första roman "The Neighbours Wife" som han fick mycket uppmärksamhet för. Två år senare kom "The Informer" (den svenska översättningen är från 1930: "Angivaren"- som är en verkligt gastkramande och svart berättelse om en angivare, Gypo Nolan, strax efter irländska inbördeskriget. "The Informer" tilldelades James Tait Black Memorial Prize 1925.

Nyare svenska översättningar av "The Informer" har jag inte kunnat hitta men på engelska går det ganska lätt att få tag på flera av O'Flahertys verk. Jag har läst "The Informer" för rätt så länge sedan nu och jag minns boken som olidligt spännande och mycket otäck. Färgskalan går i svart. Mörkaste svart.

På min önskelista har jag lagt upp "Famine" en roman som handlar om den svåra hungersnöden på Irland under 1840-talet. (The Potato Blight). Handlingen är förlagd till västra Irland och man får följa en familjs kamp för överlevnad.

"Great Irish Writers" : No 16

Som nummer 16 i raden av stora irländska författare i modern tid kommer Mary Lavin 1912-1996. Jag har inte läst något av henne och som jag förstår det är hon (beklagligtvis) ganska bortglömd idag. Jag har heller inte hittat några svenska översättningar av hennes verk.

Mary Lavin föddes i USA, närmare bestämt i Walpole (Massachusetts) - hennes föräldrar var från Irland och när Marys mor beslöt sig för att återvände dit följde Mary med (hon var då bara 10 år gammal). Mary fick en god utbildning både vid Loreto (klosterskola) och senare vid UCD i Dublin. År 1943 fick hon sin första bok publicerad, Tales from Bective Bridge, en novellsamling. Boken rönte stor uppmärksamhet och belönades med James Tait Black Memorial Prize for fiction. Mary Lavin blev genast en mycket populär och berömd författarinna.

Mest känd är hon för sina noveller och hon skriver ofta om kvinnor ; Lavin var feminist.

Det finns en del nya utgåvor av Mary Lavins novellsamlingar. Jag tänker absolut läsa något av denna författarinna.

Jag länkar till Mary Lavins dödsruna i Irish Independent HÄR.

"Great Irish Writers": No 14

Vid författare nummer 14 måste jag hämta andan och stanna till ett tag. Här blir jag tårögd för han är en av Irlands verkligt stora poeter- Patrick Kavanagh. Ovan sjunger Luke Kelly (Dubliners) "Raglan Road"- en dikt om kärlek och vemod och om att våga älska trots att man vet att det inte blir ett lyckligt slut....

On Raglan Road on an autumn day I met her first and knew
That her dark hair would weave a snare that I might one day rue;
I saw the danger, yet I walked along the enchanted way,
And I said, let grief be a fallen leaf at the dawning of the day.

On Grafton Street in November we tripped lightly along the ledge
Of the deep ravine where can be seen the worth of passion's pledge,
The Queen of Hearts still making tarts and I not making hay -
O I loved too much and by such and such is happiness thrown away.

Vid Grand Canal i Dublin har Kavanagh fått en minnesplats.

O commemorate me where there is water
canal water preferably, so stilly
greeny at the heart of summer. Brother
commemorate me thus beautifully.

“

Kavanagh (1904-1967) kom från Co Monaghan (nord-Irland) - hans far var skomakare och lantbrukare- hemmet var fattigt - men det som Kavanagh led mest av var inte den materiella fattigdomen utan den andliga. Han kämpade sig till kunskap och lyckades få mentorer och år 1936 fick han sin första diktsamling utgiven  "Ploughman and Other Poems ".

På svenska finns i färsk översättning (Bakhåll förlag) "Den stora hungern". Annars är Kavanagh nog mest känd för romanen "Tarry Flynn" och det är ockå den boken som Irish Indenpendet har valt att framhålla. HÄR kan man läsa en välskriven recension av "Tarry Flynn" (och bekanta sig med en trevlig bokblogg dessutom!)

"Great Irish Writers" No 12

Cork city, Irland i början av förra århundradet. (Lånat foto). Det var en vacker stad han växte upp i Frank O'Connor (1903-1966) men tiderna var svåra och han hade en olycklig barndom med en alkoholiserad far. Så blev det inbördeskrig och Cork är och har alltid varit ett starkt republikanskt fäste - den unge Frank tog ställning mot "fristatarna" och ville ha ett enda enat Irland. Detta kostade honom ett år i fängelse- (Frank blev medlem i IRA redan som femtonåring).

Frank O'Connor kom att få en karriär som lärare och som teaterregissör men hans minne lever främst kvar i hans mycket fina novellsamlingar.

Irish Independent vill speciellt framhålla just novellerna i t. ex "Selected Stories" och jag kan varmt rekommendera Frank O'Connor's berättelser även om det är ett antal år sedan som jag läste dem (och alla har jag heller inte hunnit med så här finns mycket att utforska ännu.) På svenska finns det tyvärr inte så mycket att välja bland- men Tidens engelska klassiker gav ut en novellsamling år 1965 "Mitt oidipuskomplex och andra berättelser".

Här ett gott urval noveller ( över 600 sidor)- i redigering av Julian Barnes. (Everyman's Library, 2009).

"Great Irish Writers" : No 10

År 1965 vann William Trevor (f .1928) Hawthornden-priset för romanen "The Old Boys"-  (mera om detta pris så småningom). "The Old Boys" finns i svensk översättning med titeln "Av den gamla skolan".

Trevor är ursprungligen från Mitchelstown i Co. Cork- utbildad vid Trinity College i Dublin (bland annat) och ett av hans huvudämnen är historia. Numera bor han i Devonshire men irländsk känner han sig i själ och hjärta, säger han.

Den bok som Irish Independent vill framhålla är en novellsamling "Ballroom of Romance"- Trevor är annars en mycket produktiv författare och det finns massor av romaner och novellsamlingar att välja på för den som är intresserad. De svenska översättningarna (det finns ett par stycken) daterar sig från 1980-talet.

Har jag läst något av William Trevor, frågar jag mig? Jo, det har jag nog men jag kan inte minnas vad det var- kanske borde jag återknyta kontakten.

Så till 'Hawthornden Prize'- det hade jag inte hört talas om- trots att det är ett av Storbritanniens äldsta litterära priser (instiftat 1919). Den nuvarande prissumman är på £10 000 och  "It is awarded annually to an English writer for the best work of imaginative literature. It is especially designed to encourage young authors and the word 'imaginative' is given a broad interpretation."

I den långa listan av pristagare kan man hitta storheter som Sean O'Casey, Kate O'Brien och Vita Sackville-West. (En lista värd att utforska med andra ord).

Great Irish Writers: No 7

År 1992 vann Pat McCabe (f. 1955) "Irish Times Prize For Fiction" med romanen "The Butcher Boy" (som finns i svensk översättning "Slaktarpojken" 1999). Pat McCabe är  den sjunde i raden av irländska författarstorheter- utvalda av tidningen Irish Independent.

Jag har inte läst boken men jag har sett filmen. Det tänker jag inte göra om för det var något av det mest otäcka jag någonsin upplevt via filmduk. Handlingen utspelar sig på Irland och det är 50-tal. Francie Brady är en pojke som blir mycket illa hanterad i sitt hem och gradvis tappar han fotfästet för att till sist hamna i en egenhändigt skapad värld- och en mycket våldsam sådan. Det hela slutar i ond bråd död med mycket blodsspillan.

"When I was a young lad twenty or thirty or forty years ago I lived in a small town where they were all after me on account of what I done on Mrs. Nugent."
Så lyder inledningsorden- och de lär bli klassiska.

"Great Irish Writers" : no 6

Under 1970-talet bodde jag i Dublin under ett antal år. Det var ett Dublin som var väldigt annorlunda från det man ser idag-  den keltiska tigern hade inte börjat ryta- och Dublin var i mångt och mycket en småstad. Min väninna Susan slukade massor av böcker och hon hade fyra äldre bröder som brukade vandra runt med pocketböcker i fickorna (som de sedan läste på diverse pubar). Många av dessa böcker var skrivna av J P (James Patrick) Donleavy. Jag minns speciellt "The Ginger Man" - och jo, jag läste den, jag också- men det var inte riktigt min tekopp.

J P Donleavy har i alla fall valts till en av de tjugo stora irländska författarna av idag av Irish Independent- och jag tror säkert att han är en värdig kandidat. Donleavy är egentligen amerikan men av irländskt ursprung och idag har han (enligt vad jag läst) dubbelt medborgarskap och han har uppnått en aktningsvärd ålder (86 år).

"The Ginger Man" (som har översatts till svenska) kom ut år 1955 och den förbjöds både i USA och på Irland- alldeles för obscen, ansågs den vara. "Drunken debauchery"- var en annan beskrivning. "The Ginger Man" är lite av en kultbok för en viss generation och jag tror nog att den kommer att bli en verklig klassiker med tiden- om den inte redan är det.

"Great Irish Writers" no 4

John Banville (f. 1945) är både författare och journalist - år 2011 tilldelades han Kafkapriset. Dessförinnan, år 2005, fick hans roman "The Sea" (som översatts till svenska "Havet") Bookerpriset. Det här är alltså en ytterst välrenommerad skriftställare-ett flertal dramer har han också författat ."The Book of Evidence" ("Motivet "i svensk översättning) är den roman som tidningen Irish Independent framhåller som extra mästerlig.

Debuten skedde år 1970 med en novellsamling och Banville skriver numera regelbundet i tidningen The New York Review of Books.

"Banville är känd för sin precisa och kalla prosastil, sin Nabokovianska uppfinningsrikedom, och för sin svarta humor" (citerat från Wikipedia). Jag har inte läst något av honom så för mig är Banville ett helt oskrivet blad. Jag ser att han också skrivit en roman om astronomen Johannes Kepler- den känner jag mig dragen till...

Ännu en intressant irländsk författare att utforska.

"Great Irish Writers" No 1

År 2006 hade tidningen Irish Independent en serie med titeln "Great Irish Writers" och så skrev man om 20 stycken av dem och gav (minst) en bokrekommendation för varje författare.

Det var inte alldeles enkelt för mig att hitta alla dessa författarnamn och böcker men till slut lyckades det och här kommer nummer ett på listan: John McGahern.

Jag ska först erkänna att jag inte har läst något alls av honom - men jag ska råda bot på detta å det snaraste. John McGahern (1934-2006) var från Co. Leitrim inte långt från gränsen till nord-Irland.

Den gröna markeringen är Co Leitrim.

Hans mest kända roman är nog "Amongst Women" som översatts till svenska (Bland kvinnor) och den kom ut här år 1996. Romanen handlar bland annat om en IRA-veteran.

Den roman som "Irish Independent" framhöll var "That They May Face the Rising Sun" och den kom att bli McGaherns sista. Handlingen är förlagd till just Co Leitrim och det ska vara en bok om "det vanliga livet".

John McGahern hann också med att skriva sina memoarer- de kom ut år 2006.

Hannele har skrivit mycket om irländska författare under rubriken "Irländska giganter".