The Ante-Room av Kate O'Brien

En alternativ rubrik hade kunnat vara "kärlek och död i Limerick". Detta är min  tredje lästa roman av den irländska författarinnan Kate O'Brien och jag faller pladask för hennes sätt att skriva.

Det är dagarna kring Alla Helgons Dag år 1880. I sitt sovrum på övervåningen i det stora och vackra huset ligger Theresa Mulqueen och väntar på att dö. Runt omkring henne utspelas dramer och tragedier i stort och smått- mestadels i stort. I den flotta villan (familjen Mulqueen tillhör Limericks överklass) bor förutom Theresa och hennes man Danny också den ogifta dottern Agnes ( 25 år gammal) och sonen Reggie- i yngre medelåldern och med en "skamlig" sjukdom (syfilis). Theresas stora bekymmer är vad det ska bli av stackars Reggie när hon är borta.

Hela handlingen utspelar sig på tre dagar och till persongalleriet ska också läggas Marie-Rose (Agnes äldre syster) och hennes adonissköne man, Vincent. Paret kommer resande från Dublin för att vaka över Theresa. Ganska snart får vi veta att Vincent och Agnes hyser mycket starka känslor för varandra - en helt förbjuden kärlek - och den orsakar enorma spänningar i huset. Vincent är en ordkarg och svårgripbar person och äktenskapet med den ganska ytliga Marie-Rose är mycket olyckligt.

Kate O'Brien lyckas speciellt väl när hon tecknar sitt porträtt av Agnes som framstår som en både kyligt förnuftig men också mycket passionerad kvinna.

"God help us all. Agnes bent her head into the support of her two hands. The baby frills on the neck and cuffs of her white nightgown, and the silky dark plait of hair that lay on the curve of her long neck made her seem younger than twentyfive. She stayed very still, her knees bent upwards to take the weight of her hands and head. But there was more neutrality than weariness in the attitude, as if her soul were a camel, crouched to receive the usual baggage of its day's march. And here it was assembled for her now, accoroding to routine."


 Det här är en mycket spännande roman där framför allt kvinnorna är mycket levande framställda.
Slutet är inte lyckligt och i synnerhet Agnes öde kan man verkligen gråta åt.

Boken kom ut för första gången år 1934. Jag tror inte att den  finns i svensk översättning.