Högtryckssommar

Det är varmt och varmare ska det bli. Högtrycket har satt sig fast och det gäller att njuta av den korta sommaren. När värmen slår till går jag inte på högvarv vare sig med böcker eller annat så idag kommer bara en soldisig bild på en av de vackraste rosbuskarna här i närheten. Varje år blommar den här rosen lika rikligt och översvallande. Ett mörkrosa Niagarafall....

Om krigets vanvett

Klockan två på morgonen den 12 oktober 1915 ljöd exekutionspatrullens skott. Framför den föll en kvinna, iklädd sjuksköterskeuniform, död ned. Hennes sista ord var:

"När jag nu står inför Gud och evigheten inser jag att fosterlandskärlek inte är allt. Jag bör inte hysa hat eller bitterhet mot någon människa." Edith Cavell gick in i evigheten med stort mod och stor fattning.

Edith var sjuksköterskan från England som gav sitt liv för att hjälpa andra. Hon var bosatt i Bryssel i Belgien under många år men var på besök i England när kriget bröt ut i augusti 1914. Det hela började ju, som bekant med att tyska trupper invaderade det lilla Belgien. Edith återvände genast till Bryssel och hon öppnade ett Röda Kors-sjukhus i de lokaler där hon tidigare haft sjuksköterskeskola. Så småningom började hon använda sitt sjukhus som underjordiskt gömställe för brittiska, franska och belgiska soldater på flykt undan tyskarna. Det dröjde dock inte länge innan tyskarna var henne på spåren och Edith arresterades under sensommaren 1915. Hennes dom blev mycket hård för tyskarna ville statuera ett exempel.

Det finns många biografier skrivna om denna modiga kvinna och det finns flera monument i England och på andra platser till hennes ära. En vacker ros har hon också fått ge namnet åt- en röd polyantharos som beskrivs så här i Ann Chapmans vackra bok "Kvinnorna i rosenträdgården" :

'Edith Cavell' har små, djupröda rosor som sitter i klasar. De kraftiga knopparna slår ut till platta halvfyllda blommor, som bildas kontinuerligt under hela säsongen."

Om jag någon gång skaffar mig en liten rosenträdgård (drömmen hägrar alltid) vill jag ha en Edith Cavell där.

En viktoriansk hjältinna

Hon hette Grace Horsley Darling och levde mellan 1815-1842.

Vy över en av Farne-öarna som ligger utanför Northumberlands kust i nordöstra England.(lånat foto).

Grace Darling var dotter till fyrvaktaren på Farneöarna. I september år 1838 hemsöktes trakten av en våldsam storm och fartyget Forfarshire förliste med sin besättning om 60 man. Några av dessa lyckades simma över till en klippö- i Farneögruppen- "Big Harcar"- och tidigt på morgonen med stormen fortfarande tjutande och vågorna skummande tittade Grace ut genom sitt fönster och fick syn på dessa stackars människor som kämpade för livet på den kala klippan.

Grace och hennes far satte sig i en  liten roddbåt och trotsade vädrets makter- det blev en svår kamp men de lyckades rädda fem överlevande. Grace blev berömd över en natt och det skrevs dikter till hennes ära båda av William Wordsworth och Algernon Charles Swinburne.

Take, O star of all our seas, from not an alien hand,
Homage paid of song bowed down before thy glory's face,
Thou the living light of all our lovely stormy strand,
Thou the brave north-country's very glory of glories, Grace.
Loud and dark about the lighthouse rings and glares the night;
Glares with foam-lit gloom and darkling fire of storm and spray,
Rings with roar of winds in chase and rage of waves in flight,
Howls and hisses as with mouths of snakes and wolves at bay.--

A C Swinburne

Det finns flera biografier om Grace Darling- en av dem är skriven av Jessica Mitford.

Grace tyckte inte alls om all berömmelse - hon trivdes bäst med de liv hon hade levat innan på Farneöarna. Hon började få hälsoproblem och redan år 1842 dog hon- troligtvis av TBC.

Än idag uppkallar det brittiska livbåtsinstitutet sina båtar till Grace Darlings ära och hon har gett sitt namn åt en vacker tehybridros. Rosen skiftar i många nyanser men beskrivs som "mjukt rosa".

Mer om Grace Darling kan man läsa i Ann Chapmans bok "Kvinnorna i rosenträdgården".

Rosens namn/Kvinnorna i rosenträdgården

Hannele skrev så lockande om den här vackra boken att jag strax begav mig till biblioteket och lånade hem. (Tur för mig att boken fanns inne för den är alldeles ny och borde vara eftersökt).

Rosor har ofta kvinnliga namn och här har Ann Chapman samlat väldigt många både kända och kanske mindre kända rossorter och tagit reda på "kvinnan som står bakom". Flertalet av damerna kommer så klart från de högre samhällsskikten (adel och kungligheter finns det gott om) men det finns också andra och ovanliga "vanliga" damer.

Den allra första ros-damen i boken är en Cornelia- nämligen Cornelia Africana och hon var dotter till Cornelius Scipio Africanus (som bland annat lyckades besegra Hannibal)- Cornelia levde cirka 100 år före Kristus och hon blev anmoder till ätten Gracchus. Tolv barn fick hon med sin make Tiberius Sempronius Gracchus men bara tre av dem överlevde till vuxen ålder- två söner och en dotter. Sönerna- Tiberius och Gaius- fick sorgliga men intressanta öden.  Tiberius valdes till folktribun och han var mycket kontroversiell för han ivrade för att jordegendomarna i det romerska riket skulle fördelas på ett mera rättvist sätt (inte bara stanna hos ett fåtal mycket rika familjer) " Italiens jord under 100-talet före kristus samlades alltmera i storgods. Drivna som boskapsfarmer med slavar som arbetare försköts näringslivet från jordbruk till handel och hantverk, och Roms kärna, den självägande bondeklassen hotade att dö ut,".Tiberius jordreformer blev inte populära bland Roms överklass och han mördades - och hans kropp slängdes i Tibern. Det gick lika illa för Gaius. (Det kursiverade citatet är hämtat från Wikipedia).

Cornelia måste ha varit en urstark kvinna som överlevde både sin make och sina två söner som dog på ett så förfärligt sätt. Rosen hon gett namn åt är också en tålig och vacker blomma-"sannerligen en ros värdig en sådan beundransvärd kvinna" (Ann Chapman). Färgen är aprikosrosa med viss dragning åt gult ibland och "Cornelia" blommar hela säsongen ända in på hösten.

Nog är rosen vacker... fotot är taget av Paul Starosta och så här vackert är boken illustrerad ...ljuvliga bilder på rosor och på de kvinnor som lånat sina namn.

Rosor i november

Leander

Queen Elizabeth

New Dawn


Än finns lite av sommarens fägring kvar- och rosorna kämpar på i trädgården. Inte så länge till, tror jag. Bäst att njuta av det vackra medan tid är....

två rosor från min trädgård

New Dawn (som tål det mesta, verkar det som)

Leander (även den tålig- och blommorna växlar i färg från mörkt laxrosa till ljust rosa...

Drömmar om rosor....

Idag kom den med posten- min beställda rosbok.... för den som älskar och drömmer om rosor. Jag har stora planer för nästa års sommar- och i höst ska det planteras.... rosor... hade jag tänkt. Goda råd behöver jag- och tips på "rätt" sorter. Just nu sjunger de få rosor jag har på sista versen- en "Lichtkönigin Lucia" (gula stora rosor), New Dawn (rosa, klängvariant som dräller väldigt mycket och därför är lite bökig att sätta inomhus i vas), Queen Elizabeth (min enda planta har växt alldeles för hög- den borde nog klippas ner väldigt rejält och jag är så feg med sekatören....) och så finns det fortfarande några laxrosa blommor kvar på min Leander.

-

"Rosboken" är liten och behändig i formatet och verkar innehålla väldigt mycket matnyttigt för en novis som mig. Fotona frestar förstås till alltför många inköp .... man får "beharrska sej".

-

Väldigt roligt var det också att läsa utdrag ur kronprinsessan Margaretas trädgårdsbok på Hanneles fina blogg.

Rosa gallica mecene. En randig ros som ska vara ganska lättodlad.... jag är svårt frestad....