En obehaglig resa

William Trevor är en irländsk författare (f.1928) från County Cork men sedan många år är han bosatt i England. Trevor har varit mycket flitig med pennan och en del av hans böcker finns översatta till svenska (dock bara en bråkdel av allt han skrivit).

Nu har jag läst hans roman "Felicias Journey" från 1994 (den mottog författaren Whitbread-priset för). Boken har också blivit till film.

Det är en mycket obehaglig berättelse och precis lagom skruvad. Ung irländsk flicka möter ung pojke- ljuv musik uppstår och så går det som det går- hon blir "in the family way". Flickan- Felicia- bor hemma hos fadern (som är änkeman) och i huset finns ockå gamla (nära 100-åriga) farmors mor. Farmors mor blev änka under påskupproret och familjen är mycket pro-republikansk. Felicia har just mist sitt arbete på en konservfabrik och då passar det bra att hon tar hand om gamla farmorsmor. Det är en grå bild som tecknas av hemmiljön som också innefattar ett par bröder.

Felicias pojkvän, Johnny, har försvunnit iväg till Birmingham (mycket lägligt) och hans mor vill inte berätta var han finns någonstans. När boken börjar möter vi Felicia på färjan över till England. Hon är på väg till Birminghan för att leta upp Johnny men hon har ingen aning om hur stor staden är och hon vet heller inte riktigt var hon ska börja letandet- men letar gör hon (och med sig har hon en summa pengar som hon stulit från farmorsmor). Felicia är ung, naiv och så möter hon Mr Hilditch- en till synes snäll och hjälpsam man- men... han ruvar på hemska hemligheter och hans planer för Felicia är otäcka.

William Trevor lyckas fängsla läsaren till den sista sidan och det är en otäck psykologisk thriller han har satt ihop. Att slutet inte kan bli rosenrött förstår man från början. Obehagligt och förbaskat skickligt sammanfogat säger jag och lämnar läsningen med lätt darrande händer....


En annan bok av Trevor som jag tycker mycket om är The Old Boys.

 

Min hund Leif slöade framför en av Trevors böcker en varm sommardag för några år sedan nu...

En roman om 1950-talets Irland

"Love and Summer" är titeln på William Trevor's fjortonde roman (från 2009). Den har ännu inte översatts till svenska vilket verkligen är att beklaga för det här är en verkligt mästerligt skriven berättelse.

William Trevor (f.1928) är "still going strong" och han hörde till en av de tjugo irländska författare som tidningen The Irish Independent valde ut i serien " Great Irish Writers". Trevor är visserligen bosatt i England sedan många år tillbaka men hjärtat har han i sitt hemland, Irland.

Tro inte för ett ögonblick att det här är någon liten banal kärlekshistoria - fjärran från det. Läsaren hamnar i den lilla (fiktiva) byn Rathmoye och det är sent 1950-tal. En begravningsprocession paraderar långsamt på huvudgatan och det är en av byns "mera kända och mera välbesuttna" som förs till sista vilan- Mrs Connulty. Mrs Connulty's hem var No 4 The Square, och där har hon tillsammans med sina två (nu medelålders) barn drivit hotellrörelse. Miss Connulty sörjer inte direkt sin mors bortgång- mera ledsen är hennes tvillingbror.

På avstånd står en ung man med en kamera och han fotograferar begravningsföljet (något som väcker förundran och missnöje bland ortsbefolkningen). Den unge mannen heter Florian Kilderry - son till en italiensk mor och en irländsk far (ganska nyligen avlidna) och han bor i grannbyn.

Till handlingen fogas också Ellie Dillahan, en ung kvinna som växt upp i ett kloster (hon är hittebarn) och  fått plats som hushållerska hos Mr Dillahan som efter några år gift sig med henne. Mr Dillahans liv är starkt präglat av en stor tragedi- han har genom eget vållande (en traktorolycka) dödat sin fru och sitt lilla barn.

Så rör sig alla dessa människor i riktning mot varandra och det mesta i den här romanen sker helt subtilt, under ytan. Mellan Florian och Ellie spirar kärlek men det är en kärlek som växer på helt olika villkor för Florian är inte en sådan man som stannar. Miss Connulty iakttar och låter munnen gå- men någon ond människa är hon egentligen inte- i sitt bagage har hon en illegal abort och hon vet vad det vill säga att vara utsatt.

Katalysatorn blir till slut Orpen Wren- byfånen. Slutet är mycket vackert konstruerat och det väcker många, många tankar. Vad är frihet? Hur uppnår man den som människa?

Med "Love and Summer" visar Trevor verkligen vilken stor författare han är.

Jag citerar slutraderna:

The sea is calm, the engines' chug the only sound, the chill of autumn morning lingering. You know what you'll remember, he reflects, you know what fragile memory'll hold. Again the key falls on the flagstones. Again there are her footsteps on the road.
The last of Ireland is taken from him, its rocks, its gorse, its little harbours, the distant lighthouse. He watches until there is no land left, only the sunlight dancing over the sea."

The Old Boys av William Trevor

En katt har en framträdande plats i den här romanen- det återkommer jag till. "The Old Boys" är William Trevors första roman och den kom ut år 1964 (och svensk översättning finns "Av den gamla skolan").

William Trevor är en produktiv författare - och hans förstlingsverk skiljer sig nog lite i stilen från senare romaner. Det må vara hur det vill med det för jag gillade "The Old Boys"- även om det är en väldigt bisarr och stundtals lite otäck historia också. Vi rör oss i internatskolans skugga för "The Old Boys" är just gamla elever (från förra seklets början) från en sådan institution som träffas med jämna mellanrum och de har bildat en klubb. Man intrigerar och minns oförrätter- huvudpersonen är en Mr Jaraby- en sällsynt otrevlig typ som går helt upp i sig själv och sina egna små (och stora) underliga vanor. Det enda han bryr sig om i tillvaron är den stora, elaka katten Monmouth. Hustrun försöker han få förklarad sinnessjuk och det finns en del otroligt beskrivna dialoger med diverse läkare. Jarabys son, Basil, försörjer sig på att föda upp undulater och han har också vissa mycket obehagliga böjelser.

De gamla gubbarna beskrivs fyndigt och roligt men det är en humor som det finns ett allvar bakom och skrattet fastnar i halsen mer än en gång- det är inte lätt att vara gammal och ensam och utsatt.

"At four o'clock, as Mr Jaraby was taking his first spoonful of raspberries and cream, Mrs Jaraby was offering sleeping pills to his cat. "

Om man tycker om "funny peculiar" så är detta den rätta boken att läsa.

"Great Irish Writers" : No 10

År 1965 vann William Trevor (f .1928) Hawthornden-priset för romanen "The Old Boys"-  (mera om detta pris så småningom). "The Old Boys" finns i svensk översättning med titeln "Av den gamla skolan".

Trevor är ursprungligen från Mitchelstown i Co. Cork- utbildad vid Trinity College i Dublin (bland annat) och ett av hans huvudämnen är historia. Numera bor han i Devonshire men irländsk känner han sig i själ och hjärta, säger han.

Den bok som Irish Independent vill framhålla är en novellsamling "Ballroom of Romance"- Trevor är annars en mycket produktiv författare och det finns massor av romaner och novellsamlingar att välja på för den som är intresserad. De svenska översättningarna (det finns ett par stycken) daterar sig från 1980-talet.

Har jag läst något av William Trevor, frågar jag mig? Jo, det har jag nog men jag kan inte minnas vad det var- kanske borde jag återknyta kontakten.

Så till 'Hawthornden Prize'- det hade jag inte hört talas om- trots att det är ett av Storbritanniens äldsta litterära priser (instiftat 1919). Den nuvarande prissumman är på £10 000 och  "It is awarded annually to an English writer for the best work of imaginative literature. It is especially designed to encourage young authors and the word 'imaginative' is given a broad interpretation."

I den långa listan av pristagare kan man hitta storheter som Sean O'Casey, Kate O'Brien och Vita Sackville-West. (En lista värd att utforska med andra ord).