1910-1980

År 1910 såg den dagens ljus- och döptes då först till "Illustrerad Vecko-Journal"- skarp konkurrens hade den av både" Idun" och "Hvar 8 dag"- men det var en tid då det fanns gott om plats för nya tidningar.

År 1914 ändrades namnet till "VeckoJournalen" och man fick en ny redaktör- Beyron Carlsson. Beyron Carlsson såg till att tidningen fick aktuella och meningsfulla reportage och intressanta enkäter. Man skrev mycket om litteratur och de författare som förekom i tidningen var många och hörde också till tidens "stora".

Bo Bergman skrev om August Strindberg och Albert Engström tog sig över till USA mitt under brinnande krig (första världskriget) för att skriva rapporter om förhållandena där. Evert Taube, Hasse Z och Elin Wägner är ytterligare kända namn i sammanhanget. Marika Stiernstedt lyckades få en intervju med Lenins änka, Krupskaja. (Krupskajas avskedsord var :" - Och så tror jag på kommunismens seger över hela världen").

Under det andra världskriget fick poeterna stort utrymme i VeckoJournalen som nu hade Elsa Nyblom som chefredaktör (fram t o m 1943). År 1941 skrev Hjalmar Gullberg de här raderna:

Nu stundar förföljelsens
månad,
de grå katakombernas kväll.
Vår tro är på jorden förhånad
och staten har bränt vårt
kapell.

Vår ovän har kommit till
makten,
och galge vid galge är rest.
När månen går fram
över trakten,
hörs korparna rådpläga hest.

Vår oväns metod heter duga.
En sak han från början begrep:
var nacke som vägrar att buga,
blir hastigt mjuk i ett rep.

En sköt sig av skräck för att
hängas.
En öppnade gaskökets kran.
Hur själen skall undanträngas
står tryckt i en treveckorsplan.

Nu måste vi gräva oss kamrar
i jord, hugga gångar i sten
och mötas med spett och med
hamrar,
den hemliga framtidsarmén.

Långt nedanför stjärnljus och
blomster
ej röjer oss lyktor och ljud
vid edsvurna sammankomster
och nattliga möten med Gud.

I juni 1980 kom VeckoJournalens allra sista nummer ut- och därmed gick en anrik och älskad tidning i graven. "Det sista numret" hittade jag i mina gömmor- det tänker jag vårda ömt.