Jag har inte läst boken men jag har sett filmen. Det tänker jag inte göra om för det var något av det mest otäcka jag någonsin upplevt via filmduk. Handlingen utspelar sig på Irland och det är 50-tal. Francie Brady är en pojke som blir mycket illa hanterad i sitt hem och gradvis tappar han fotfästet för att till sist hamna i en egenhändigt skapad värld- och en mycket våldsam sådan. Det hela slutar i ond bråd död med mycket blodsspillan.
"When I was a young lad twenty or thirty or forty years ago I lived in a small town where they were all after me on account of what I done on Mrs. Nugent."
Så lyder inledningsorden- och de lär bli klassiska.
4 kommentarer:
låter inte så mysigt
Hannele: Nej minsann. Filmen var som sagt vidrigt otäck.
Håller absolut med om filmens (och bokens) otäckhet, men det hindrar inte Patrick McCabe från att vara en av mina favoritförfattare - eller Slaktarpojken från att vara en av mina favoritböcker. :)
McCabe är en av de där författarna vars språk är hypnotiskt på en sådan nivå att det suger in en i berättelsen och vägrar släppa taget. Jag skulle rentav hävda att han i Slaktarpojken lyckas med det på en nivå som är jämförbar med den i Brott och Straff (som ju också har sina ruskiga partier).
Utöver språket gillar jag också hans galghumor, men efter att länge ha försökt övertyga vänner och bekanta om hans storhet vet jag att den är något av en vattendelare.
Ledsen över litanian, men McCabe är en författare som jag verkligen brinner för :)
Fred: Tack för din innehållsrika kommentar. Jo, jag förstår att McCabe är en stor författare och en sådan som just, som du säger, är en vattendelare. Jag har, som sagt, inte läst boken för filmen avskräckte mig för all framtid, tyvärr. Kanske gör jag ett försök med något annat av McCabe- (och 'Brott och Straff' gillar jag- om man nu ska använda ordet 'gilla' om den boken.... !)
Skicka en kommentar