Beka Lamb av Zee Edgell

Beka Lamb kommer att bli en modern klassiker om den nu inte redan är det. Zee Edgells prisbelönade debutroman från 1982 är kurslitteratur vid många amerikanska universitet idag. (Vilket innebär att det finns massvis att hitta om den här boken på internet).

Beka Lamb är 14 år gammal och som så många tonåringar ifrågasätter hon välden och dess ordning. Hon är uppstudsig och lat i skolan men hennes sinne är aktivt och nyfiket. Föräldrarna är bekymrade för Beka ljuger och nu har hon kört i sin examen. Pappan hotar med att ta henne ur skolan- en skola som drivs av nunnor och som är mycket strikt.

Romanen följer Beka och hennes familj under några mycket viktiga och avgörande månader . Det är inte bara familjelivet som skildras utan också politik, religion och kolonialism.

Beka har en mycket älskad vän, Toycie, som är 17 år och som i motsats till Beka har strålande resultat från skolan. Men... Toycie har en pojkvän och nu visar det sig att hon väntar barn. Hela hennes liv stjälps omkull och på samma gång också Bekas. Hon tvingas bli vuxen nästan över en natt för Toycie faller ihop fullständigt.

Beka Lamb är en mycket berörande bok- en bok som väl berättar om en svår tid i en ung människas liv- och det är också en lektion i Belizes historia. Jag tycker att det är synd att en så här fin författare inte blir mera uppmärksammad i Sverige. Kanske kan det någon gång bli en bokmässa med tema "Karibien"? Det skulle i alla fall jag se fram emot.

Jag citerar så bokens slutrader för de är så vackra:

"Beka remembered the days spent swimming and diving with Toycie at St. George's Caye. Concentrating on the memory she relived the times they floated, fingers linked and spluttering with delight, upon the choppy aquamarine sea beneath the pier. Deliberately she spun her kaleidoscope of sunshine and seawater waiting for the twinges of pain she associated with these memories. There were none although the memories remained bright and clear. Settling the pillow more comfortably beneath her head, Beka smiled. Her watch-night for Toycie was over and she felt released- there was need no more for guilt or grief over a mourning postponed."

En "bildungsroman" från Belize

Jag bifogar en karta för Karibien och Central-Amerika är inte alldeles välkänt för mig (och kanske inte för en del andra heller). Gränsande till både Mexico och Guatemala ligger alltså Belize (som en gång hette Brittiska Honduras) - före detta brittisk koloni - för övrigt ända fram till 1973 men självständigheten "stadfästes" först år 1981. Guatemala erkände inte Belize förrän 1992 och gör ännu anspråk på den södra delen av landet.

Just nu har jag en blivande modern klassiker i min hand- Zee Edgells debutroman "Beka Lamb" från 1982. Boken tilldelades Fawcett Society Book Prize året därpå och det var den första romanen från Belize som vann internationellt erkännande.

Belizes framsida- vackra stränder och blått hav. (fotot är lånat)

Så här ser en av baksidorna ut- orkansäsongen. På fotot 1931 års härjningar och den gången drabbades Belize extra hårt.

Mayatempel i Belize (lånat foto)

Precis som större delen av Karibien är Belize en smältdegel av olika raser och språk. De första invånarna var kariberna- ett indianskt folkslag som befolkade de Små Antillerna och en stor del av den närliggande sydamerikanska kusten.

Jag har ännu inte läst ut "Beka Lamb" men har inte så många sidor kvar. Lite trist är det allt att den här boken inte översatts till svenska för den är verkligt bra- men det återkommer jag till så småningom.

Blåa latituder- Karibien i fokus

I "Stories from Blue Latitudes" presenterar ett tjugotal karibiska författarinnor sina verk- mestadels noveller men också utdrag från romaner. Det är en verkligt spännande blandning men jag har inte läst ut boken ännu.

Några favoriter har jag däremot hittat och just de författarinnorna vill jag gärna läsa mera av.

Zee Edgell kommer från Belize (före detta Brittiska Honduras); hennes debutroman "Beka Lamb" (1982) blev mycket omtalad och tilldelades "Fawcett Society Book Prize" - " a prize awarded annually to a work of fiction that contributes to an understanding of women's position in society today". Boken har blivit något av en karibisk klassiker och HÄR kan man läsa mer.

 I Blue Latitudes representeras Zee Edgell  med novellen "The Entertainment" - en mycket fin berättelse om en ung flickas våndor inför en skolkonsert.

"There was a chill in the air but I felt soaked in sweat. The satin stuck to my back and the neckline clung tightly to my throat. Had Mama and Daddy forgotten? Had they grown to expect to little of me? I wondered if other people suffered from the memory of a lie they had told, which they believed, quite mistakenly, that others remembered? Our house on Buccaneer Road was dark, shutterted. The shade of a street lamp clanked."

Donna Hemans kommer från Jamaica. I antologin läser jag "Mother's Collection" som berättar historien om en mor och hennes barn- de flesta av dem fosterbarn. Så här inleder Hemans sin novell:

"Mother collected children the way other people collect things; shells washed whole from a restless sea, starfsh dried stiff, miniature glass bottles from cities visited once or not at all. They've come back now, Mother's collection, the hand-picked children- twin girls Claudia and Clover, Sheryl, Winston- drifting like wood on a swollen river, pulled. Myra, not one of the hand-picked children, but the first and the last child born to Mother, thinks briefly of Princess, who'd come for a short few months late in her teenage years before the circumstances of her departure dismissed her forever as one of Mother's collection of children".

Nu fyller mor 75 år och hon samlar barnen kring sig- och så låter den biologiska dottern Myra tankarna löpa och familjens historia börjar fylla sidorna. Det blir dramatiskt och det numera termitätna pianot får sin alldeles egen plats i berättelsen.

Jag har hittat romanen "River Woman" av Hemans - en bok jag gärna vill läsa. Här kan man läsa ett utdrag och en recension.

Tyvärr är det ganska tunnsått med svenska översättningar vad gäller just karibisk litteratur- men man kan ju alltid hoppas att det blir mera av den varan med tiden.... Jag fortsätter mina strövtåg på de blåa latituderna.

Det där med geografi....

Jag konstaterar att det nog inte gjorde så mycket att jag höll öronen tämligen igenproppade på geografilektionerna för väldigt länge sedan nu- väldigt många länder har både ändrat utseende och bytt namn (i vissa fall flera gånger om dessutom). När jag skaffade Zee Edgell's "The Festival of San Joaquin" såg jag att "författaren är från Belize". Belize??? Var fasiken ligger det någonstans- men så ett vagt minne - aha- "Brittiska Honduras". "Former British Colony" (som passkontrollanten på Kastrup sa till min väninna Mala från Mauritius- det gillade hon INTE.) Hur som helst- Belize är just det- en före detta brittisk koloni mitt i allt det latinamerikanska. Britterna höll sig fast länge också- från 1798 och till 1981. Det officiella språket är fortfarande engelska.







Zee Edgell är den mest kända författaren i Belize, som det verkar. Här kan man läsa lite mer om henne på Macondo och det finns en hel del mera information om henne här. Jag har börjat läsa i "The Festival ov San Joaquin" och hittills verkar det lovande. Det märks att Zee Edgell kämpar för kvinnors rättigheter. En beundransvärd kvinna!