Titeln är både vacker och passande. Jag har läst och försvunnit in i en värld befolkad av människor från en annan tid men ändå känns mycket bekant idag.
I "Iris och löjtnantshjärta" (1934) har Olle Hedberg lagt sitt fokus på att beskriva en över lag mycket obehaglig uppkomlingsfamilj- den nyrika släkten Motander,gjort sin förmögenhet på att sälja skor (och se till att ta kål på sina konkurrenter också).
Robert Motander är yngste sonen och sladdbarn- han har en äldre bror Baltzar och en halvsyster Mary. Någon större kärlek råder inte i den här familjen- alla verkar tycka ganska illa om varandra. Speciellt Mary har stora problem med omgivningen (maken till megära får man nog leta efter i litteraturens värld). Familjemiddagarna innebär stora prövningar för framför allt de som blivit ingifta i den här klanen.
Robert, familjens benjamin, är den ende som man som läsare vågar hysa ett visst hopp inför. Han är militär (fänrik) och även om han är både slug och beräknande han också har han längst inne i hjärtat en känsla för vad som är rätt och anständigt. Han har träffat en ung flicka, Iris Mattsson, som arbetar som hembiträde hos "arvtanten" Ebba Asp. Robert hade från början bara tänkt sig en snabb affär och så avpollettering av objektet men ödet vill lite annorlunda och Iris är inte lika lättlurad och lättfotad som han inbillat sig. Det utvecklar sig till ett mycket mera seriöst förhållande och kärleken växer dem emellan- med hotande moln för här kommer skillanden i social ställning att vara till ett bekymmer. Detta förstår båda parter.
Slutet är oväntat och mycket starkt skildrat- här kommer i sanning alla apokalypsens ryttare farande på en gång.... Hedberg syr ihop allt så otroligt väl.
"Iris och löjtnantshjärta" förtjänar att tas fram ur magasin och dammiga gamla hyllor. Jag är mycket glad att jag hittade romanen i min egen bokhylla och jag kan också se att den varit väl läst en gång i tiden. Boken har dessutom filmatiserats (1946) och regissören var ingen mindre än Alf Sjöberg och Mai Zetterling och Alf Kjellin spelade huvudrollerna.
Jag vill också länka till Rävjägarns mycket fina recension.
2 kommentarer:
de3n blir jag sugen på att läsa om. tror att den fanns i föräldrarnas bokhylla. Olle Hedberg var ju mycket produktiv och stod i många bokhyllor överallt.
Mrs C: En bok varje år i princip ända fram till slutet. Jag har också en del av hans alster (dock inte alla) i hyllorna. "Iris och löjtnantshjärta" var en positiv överraskning.
Skicka en kommentar