Lyrikvännen!

Anna Maria Lenngrens gravsten vid Klara kyrka i Stockholm (foto:Gabriel Ehrnst Grundin)


Igår fanns det senaste numret av tidskriften "Lyrikvännen" i min brevlåda. Temat den här gången är "Grekiskt"- och det är nära 200 sidor att njuta av. Om det är någon tidskrift som är värd varenda krona så är det denna.

I april kommer dessutom en alldeles speciell utgåva- tillägnad Anna Maria Lenngren (1754-1817). Man tackar och tar emot. Lenngrens diktning är något i särklass.

Jag minns den ljuva tiden,
jag minns den som i går,
då oskulden och friden
tätt följde mina spår,
då lasten var en häxa,
och sorgen snart försvann;
då allt utom min läxa
jag lätt och lustigt fann.

(från "Pojkarne")

Här ytterligare två korta favoriter:


Cornelius Tratt är död - en liten rödlätt man,
gick gärna i syrtut - i går begravdes han.
Jag kistan såg och processionen
och gjorde denna reflexionen:
»Bror Tratt, du levde glatt och kort;
förr bars du alltid hem, nu bärs du äntligt bort.»



Kort var farbror Staffans skägg,
Svar och rockskört lika korta:
»Hvad befalls till afton?» Ägg.
»Hvad har herrn på näsan?» Vårta.
»Hvar var herrn på bröllop?» Borta.
»Hur mår unga paret?» Sundt.
»Hvad är mannens handtverk?» Lästen.
»Hur var brudens tillstånd?» Rundt.
»Hur var bröllops-vinet?» Strunt.
»Hvem drack längst och snålast?» Presten.