Ungerska noveller

Ferenc Molnàr 1878- 1952. Foto: Carl Van Vechten

Novellsamlingen i min hand är från 1932 och den har ett ganska långt förord av Fredrik Böök. Cirka tjugo författare finns representerade i volymen som har lite över 200 sidor. (Norstedt & Söner förlag)

Jag har läst de flesta av novellerna i samlingen och jag fäster mig extra mycket vid en handfull av dem.

Molnárs "Saga i skymningen" handlar om Závoczki- "en stor skurk". Han slåss och han stjäl, han bedrar men han är trots allt detta snäll också ibland och hans fru älskar honom högt. Livet som skurk är inte lätt- och stackars Závocki blir så utom sig en kväll att han tar sitt eget liv. Han hamnar i skärselden. Eftersom han glömt att invänta sitt barns födelse vill han återvända till jorden- en önskan som han får beviljad först efter 16 år.

Besöket på jorden går inte alls som Závoczki väntat sig och han hamnar i helvetet efteråt "där han i all evighet måste brinna och förtäras av smärta". Den sista som talar i novellen är dottern- och slutet är inte alls som man kan förvänta sig. En sorglig men mycket lärorik historia och väldigt vackert berättad på vara några få sidor. Jo, den här mannen kan skriva!

Här är inledningsorden till den fina novellen:

"Mödrar kunna berätta den, då de vagga sina små till sömns. Den kan också berättas av barn, som i skymningen vilja söva sina gamla föräldrar till ro. Den skall förtäljas lågmält och flytande, i början livligt, som vore den sann, mot slutet viskande och långsamt. Och när berättaren har slutat, skall sömnen ha smugit sig även över åhöraren".

Ferenc Molnárs har också skrivit romaner och skådespel- och det finns svenska översättningar av hans verk.