Mauro Covacich tar mig med till "Die Risiera von San Sabba" (boken:" Triest verkehrt", Wagenbach förlag, 2012). Här reser sig ett monument från en tid som vi inte ska glömma- och byggnaden kommer att bevaras som en evig påminnelse om några år på 1940-talet. En smärtans relik, skriver Covacich.
År 1913 uppfördes "Die Risiera" och som namnet antyder var det ris som bearbetades här. Det var innan andra arbetsuppgifter började utföras. År 1943 invaderade de allierade stora delar av Italien men just Trieste kom de inte åt. Här bet sig nazisterna fast och kvar. Risfabriken förvandlades till ett utrotningsläger - det enda på italiensk mark för övrigt, enligt Covacich. En triestinsk firma fick uppdraget att framställa en stor ugn - och den placerades nu inne i byggnaden. SS-Führer NN (jag tänker förbigå hans namn med tystnad) som för övrigt var från Trieste tog sig an arbetet med stor iver (han hade erfarenhet från Treblinka tidigare). Mellan 3000-5000 personer försvann in i förbränningsugnen och de som inte mördades här skickades till andra läger för att pinas vidare. Den som stängdes in i en cell här visste att han aldrig någonsin skulle komma ut levande igen.
I april år 1945 övergavs lägret och krematorieugnen sprängdes i luften så att spåren skulle sopas undan. År 1965 förklarades byggnaden för "nationalen Gedenkstätte" och sedan 1975 finns ett museum inne i byggnaden "Museo della Risiera di San Sabba" .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar