Ett bud från Memphis av Peter Taylor

Jag har läst på engelska. Peter Taylor tilldelades Pulitzerpriset år 1986 för den här romanen.

Peter Taylor räknas väl in i den kategori som kallas för "sydstatsförfattare"- han var född och uppvuxen i Tennessee och blev mest känd för sina noveller.

"Ett bud från Memphis" är berättelsen om en familj som faller samman och upphör att vara "normal". På ytan ser allt fint ut men under den sjuder det långsamt och det pyr av giftångor. Allt berättas av yngsta barnet - Phillip Carver. Tillbakablickar blandas med nutid och Phillip söker efter förklaringar och vill förstå varför det blev som det blev. Han närmar sig kärnan- den där flytten som familjen tvingades göra en gång- från Nashville till Memphis- allt för att fadern George Carver blivit lurad av en affärsbekant.

I Memphis blir inget sig likt i familjen. Modern tar på sig nattsärken och tillbringar snart resten av sitt liv i sängen - och låter sig passas upp. Äldste sonen ger sig av till kriget (andra världskriget) och ser till att hamna i frontlinjen och stupar omgående. De två döttrarna (som förblir ogifta) blir materiellt sett framgångsrika men de är som äldre damer mycket udda och excentriska. Phillip har flyttat till New York och han kan med nöd och näppe ha ett liv tillsammans med kvinnan han älskar.

Det här är en filosofisk bok- den ringlar sig fram i sakta mak och händelserna vecklas mycket långsamt upp och får sin förklaring. Egentligen handlar allt om försoning, tycker jag. Konsten att gå vidare.

"Forgetting the injustices and seeming injustices which one suffered from one's parents during childhood and youth must be the major part of any maturing process. I kept repeating this to myself, as though it were a lesson I would at some future time be accountable for. A certain oblivion was what we must undergo in order to become adults and live peacefully with ourselves. Suddenly my sisters seemed no longer a mystery to me. I understood much of their past conduct as never before. They were still in their mid-fifties, two little teenaged girls dressed up and playing roles. It was their way of not facing or accepting the facts of their adult life. They could not forget old injuries. They wished to keep them alive. They were frozen forever in their roles as injured adolescents."

Jag tyckte mycket om den här boken och läser gärna mera av Peter Taylor.