I "Knagsted" av Gustav Wied tas vi med på en resa till och genom Tyskland- och det är nog så spännande. Knagsted har vännen "Overlaerer Clausen" som resesällskap, en försynt och snäll äldre herre. Det blir många intressanta möten och kommentarer.... men jag fascineras speciellt av hur Wied använder sig av "det onomatopoetiska" (det gör han även i "Livsens Ondskab"). Här ett exempel från "Knagsted":
Det var paa Sejladsen fra Gedser til Warnemünde. Vejret var yndigt nok: Solskin og höj Luft. Men det blaeste lidt rigeligt fra Öst.----
Hlup... hlup... gurle-gurle-gurle.... hlup... hlup... gurle-gurle-gurle
-Clausen...?
- Ja....
- Sover Du?
- Naei...
-Det er vaemmeligt at ligge og höre paa det Vand!
-Ja-a....
De talte begge to direkte mod Loftet og naesten uden at bevaege Laeberne.
Skuden gyngde og vuggede:
Hlup... hlup... gurle-gurle-gurle... hlup... hlup... gurle-gurle-gurle....
- Clausen..
- Ja...
-Tror Du, der er flere sösyge end vi?
-Det er der vel nok...
-Er Du altid sösyg, naar Du sejler?
- Naei.. ikke naar det er stille Vejr.
Att läsa den här texten är faktiskt rent sjösjukeframkallande i sig.....
Förutom att vara en rasande skicklig och underhållande författare var Gustav Wied också en duktig amatörfotograf. Bogstavsamleren visar upp några fina foton av Wied på sin blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar