"Skuggor över klippan" är en av Willa Cathers senare romaner- den kom ut på originalspråket (engelska) år 1931. Jag kan förmoda att den blev mycket populär och mycket läst på sin tid.
Jag drogs till den här boken för att den handlar om Quebec under slutet av 1600-talet. Jo, det är underhållningslitteratur och människorna i berättelsen är till större delen snälla och godhjärtade. Det händer inte så mycket på sidorna. Det som är viktigt är beskrivningen av de två huvudpersonerna, apotekaren Euclide Auclair och hans dotter Cécile (12 år). Euclide är änkling sedan ett par år tillbaka (hustrun dog i någon typ av lunglidande) och nu sköter Cécile hushållet.
Man får följa händelserna i staden under ett år från senhöst till senhöst. Hösten är en vemodig tid i Quebec för då lämnar sommarfartygen från Frankrike platsen för att inte komma tillbaka förrän åtta månader senare.
"Nu skulle den franska kolonin på denna klippa uppe i norr i åtta månader vara fullständigt avskuren från Europa, från världen. Man var nu i oktober. Inte ett segel skulle dyka upp på den breda floden förrän i juli nästa år. Inga förnödenheter, inte ett vinfat eller en mjölsäck, inget krut, läder eller tyg, inga järnredskap. Inte så mycket som ett brev." (Om kungen (Ludvig XIV) skulle dö fick man dock förmodligen bud via New York).
I kolonin bor ännu inte så många själar men kyrkan har redan befäst sin makt här- det finns flera kloster och klosterskolor. Byggnaderna är uppförda i normandisk-gotisk stil av människor från norra Frankrike (och de kände inte till något annat sätt att bygga på). Väggarna är isolerade med en blandning av aska och sågspån- nära fyra fot tjockt är isoleringslagret- och det behövs för vintrarna i den här delen av världen är svåra.
Apotekare Auclair är en rättskaffens man och han sköter sina plikter på bästa sätt med hjälp av Cécile- en brådmogen flicka. Auclair tillhör naturligtvis stadens övre skikt och i hans hus fattas ingenting. Andra invånare har det inte så väl förspänt- några inblickar får man och givetvis kan man förstå att livet i kolonierna inte var en dans på rosor.
Fader Chabanel ,till exempel, har det inte så trevligt när han far runt i distriktet för att försöka omvända indianer till den kristna tron.
" I wigwamen hittade de alltid på råheter för att plåga honom. En gång, när ett jaktsällskap kommit tillbaka efter en lång tid av svält, bjöd de honom på köttkalas. När han ätit upp portionen i sin skål, drog de upp en människohand ur grytan för att visa honom, att han ätit kött av en iroquoifånge. Han blev genast sjuk, och de följde efter honom ut i skogen och gjorde sig lustiga över hans häftiga uppkastningar."
Förtjänsten med "Skuggor över klippan" är de fängslande personporträtten och inblickarna i livet i den lilla kolonin- det är en lättläst bok och den tillhör förmodligen den genre som idag kallas för "feel-good"-litteratur. Den gav mig hur som helst en stund av god avkoppling och den var mycket behaglig att läsa. (I en liten epilog får man veta "hur det gått för huvudpersonerna" 15 år senare.)
Den svenska översättningen är gjord av Siri Thorngren Olin.
Så här kan vintern se ut i Quebec......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar