Levande svensk litteratur: Berit Spong

Levande svensk litteratur är en serie böcker (24 stycken) utgivna under 1930-talet och urvalet av författare är gjort av Sten Selander. Utredigering och kommentarer står Sigurd Westberg för. Förlaget: Albert Bonnier.

Det är som vanligt männen som mest fyller sidorna i de här volymerna men 22 kvinnliga författare har jag letat fram och jag tänker skriva om en del av dem. Det blir lite som en julkalender- men varje dag kanske inte hinner få sitt speciella inlägg.

Om Berit Spong visste jag i princip ingenting alls men hon får ganska stort utrymme i volym XIX.

Berit Spong (1895- 1970) var från Östergötland och hon arbetade som läroverkslärare. Den litterära debuten kom år 1924 med diktsamlingen "Högsal och örtagård"  och sedan följde flera diktsamlingar, essäer, noveller och romaner- ofta har hon hämtat inspirationen från sin hembygd i trakterna kring Motala. Berit Spong tilldelades Övralidspriset år 1947 och Örebro stads kulturpris år 1965.

"Hennes stil är av mjukt behag och sober klarhet"- och den har också liknats vid Selma Lagerlöfs.


Till den andra

Glömd står
jag i dansens mitt,
sen du steg in.
Mitt hår
har han glömt för ditt,
min fot för din.

Men hör,
du, som segeryr
bär nu min krans:
Tid strör
med vart år, som flyr,
stoft på din glans.

En dag,
när er sommar gått
och mörk blir skyn,
står jag,
som jag fordom stått
inför hans syn.

Snart ler
från en fjärran trakt
hans vår igen.
Tid ger
den blott större makt,
och jag är den.

Ljuv, kär
blir den dryck, man mist
med osläckt törst.
Det är
dock att segra sist
att älskas först.

Ur "Högsal och Örtagård", 1924

En recension av Berit Spongs roman "Nävervisan" kan man läsa HÄR. och HÄR en länk till en vacker dikt med titeln "Som lavendeln" .