Levande svensk litteratur:6

Det kan tyckas lite knäppt att lägga upp en vårsång en dag som denna- en dag med en blygrå himmel och en termometer som visar en eller två minusgrader- men- tiden står som bekant inte stilla och snart är vi där....

Anledningen är författaren till den här vackra sången- Carl Wilhelm Böttiger- (1807-1878). Han är tämligen bortglömd idag men en gång satt han på stol nummer 8 i Svenska Akademien (hans företrädare var ingen mindre än Esaias Tegnér som också var hans svärfar (!). ) Man får mestadels gräva djupt i magasinen för att hitta något av Böttiger numera men han finns faktiskt representerad i "Röster i Västmanland" (En bok för alla 1996).

I "Levande svensk litteratur" beskrivs Böttiger som en av nyromantikens främsta efterföljare "i hans rika produktion återfinner man såväl idylliska och fosterländska som elegiskt erotiska och religiösa motiv". Han representeras av ett antal dikter och ett par självbiografiska anteckningar. I en av dessa porträtterar han den kände Per Daniel Amadeus Atterbom på ett inte helt snällt sätt.....

Men: jag fastnar mest för en satir "Boggianos begravning"-

"Här dog för ett par veckor sedan en äldre man vid namn Boggiano, en hjärtans beskedlig karl, tjänstaktig och välvillig. Han hade i yngre dagar haft någon handel men gjort konkurs, och levde sedan här som auktionator och ångbåtskommissionär. Det var en nobisgubbe så fet och däst, att han med möda kunde gå, för övrigt ungkarl med barn. En av mödrarna till dessa var känd under namnet jungfru Maria, som ej passade så illa, då mannen var katolik och i många år dyrkade henne ivrigt, ehuru kroppskonstitutionen var till hinders för knäfall. Efter att i många år ha skrivit ut ångbåtsbiljetter och ropat ut diverse lösegendom, dog han, som sagt, av gulsot med någon tillsats av delirium."----

Böttigers slutkläm till den här berättelsen är värd att återge:

" Vad bör man göra, frågade jag mig, för att vid sin bortgång bliva av en hel kommun så firad, så erkänd, så uppburen och saknad? Svaret blev:

1. Man bör aldrig skriva annat än ångbåtsbiljetter och auktionsprotokoll.

2. Man bör icke vara gift, men väl ha barn, ju flera dess bättre.

3. Man bör, minst en gång, ha gjort cession.

4. Man bör kunna äta som en varg, dricka som en häst, och framför allt, tuta besatt.

5. Man bör minst 2 à 3 gånger ha trakterat folkskolebarn med dricka och sirap samt givit dem vid hemgåendet två skorpor och en pepparkaka vardera."

Carl Wilhelm Böttiger