Det är titeln på en av essayerna i Per Wästbergs "Berättarnas öden" (som finns att köpa i billig pocketutgåva). Wästberg tillbringade en påskvecka under 60-talet hos författaren Richard Hughes och hans hustru Frances (hon var målarinna). Hughes bodde då i ett vitrappat hus vid Tremadogbukten i grevskapet Merioneth i Wales.
Dagarna ägnas mycket åt praktiska göromål och på skärtorsdagen far Wästberg och Hughes ut i en jolle - och det blåser upp till storm. Osökt kommer då samtalet in på Hughes kanske mest kända roman "In Hazard" - som har översatts till svenska- "Cyklonen". Romanen bygger på en verklig händelse och Hughes intervjuade officerare och besättning om deras upplevelser ombord på fartyget för handlingen utspelar sig just på ett skepp mitt under en osedvanligt svår storm.
Efter att ha läst den här essayen var jag tvungen att beställa "Cyklonen"- tack och lov fanns den på Malmö stadsbibliotek (där den hade undgått att bli nedmald till toalettpapper). När jag läste drogs tankarna ibland till den idag mera kända "The Perfect Storm" av Sebastian Junger.
Det är en gastkramande, spännande historia som Hughes målar upp- hur det stora, fina fartyget "Archimedes" (en turbinångare på något över 9 000 ton) hamnar mitt i en av seklets allra värsta stormar (och klarar sig om än mycket "blåslaget").Handlingen är förlagd till år 1929 - Archimedes är på väg från New York till Honduras med både tobak och tidningspapper i lasten (en mycket olämplig last för stormigt väder, som det ska visa sig).
Den här boken är en bladvändare- och det är tidvis så ohyggligt spännande och otäckt att jag knappt vågar läsa... Hughes behärskar verkligen sitt ämne och det känns som om man själv befinner sig mitt i den här stormen.( Från onsdag till tisdag sträcker sig handlingen.)
"I samma ögonblick som han kom ut ur detta mörker, trängde vinden in i hans mun och höll på att kväva honom. Han försökte andas men det gick inte: något fränt och stickande hade fyllt hans lungor och kom honom att skaka av kväljningar när han försökte dra andan. Vinden svepte det kring honom i varma, oljestinkande pustar."----- "Kapten Edwardes och mr Buxton riktade sina ficklampor mot röken för att försöka upptäcka var den kom ifrån. Den tycktes komma från skorstenens nederdel. ---- Röken bolmade upp från ett stort, ovalt hål i båtdäck. Skorstenen var borta: den måste ha gått överbord för minst en timme sedan; men så hårt blåste stormen att Buxton däruppe på bryggan varken hade sett eller hört den gå!"
Jag konstaterar åter igen att essay-läsning är det allra bästa man kan ägna sig åt om man vill bli inspirerad till nya läsäventyr!
4 kommentarer:
toapapper..... Edith Whartons hemliga trädgård har jag och Cyklonen ska jag läsa...
Hannele:Edith Wharton skulle jag vilja läsa mera av - ska kika lite på "henne" på Amazon.... "Cyklonen" är faktiskt olidligt spännande.
Vill du ha tips på mer storm? Joseph Condrads novell "Typhoon" är mästerlig, likaså Harry Martinssons stormskildringar i Vägen ut och Kap farväl. Martinssons böcker är mer lika essäsamlingar än romaner. Med sitt poetiska språk lyckas han var såå saklig.
Jag har inte läst Cyklonen däremot. Det ska man kanske göra som gammal sjöbuse.
Lustigkulle: Conrads bok tror jag att jag har läst men det är bra länge sedan nu- borde friska upp mitt minne... Martinssons böcker ska finnas i hyllorna - (Jag älskar hans lyrik...). Tack ska du ha för tipsen. Nu ska ge mig iväg och leta. "Cyklonen" var som sagt väldigt spännande och författaren har läst på ordentligt.
Skicka en kommentar