(Bilden är inte från min egen samling- den har jag hittat på nätet). Vilket vackert och passande omslag, tänker jag. Ett ymnighetshorn.... för det är precis vad den här tidskriften är. Fyllt av goda författares likaledes goda berättelser- ofta också med en kortfattad introduktion av författaren i fråga.-
Redan i det allra första numret hittar jag något som fångar mitt intresse på direkten- en "helkvällsnovell"... smaka på ordet... helkvällsnovell... framför mig ser jag ett lite murrigt vardagsrum med en stor gammal grammofon - en bokylla, en soffa ,en bekväm fåtölj också... och en tygklädd radio med alla de där radiostationerna utmärkta... Kalundborg, Hilversum (ja, 50-talister kan genast känna igen sig... ). Det är kväll och ett gulaktigt ljus från en golvlampa lyser... man tar fram tidskriften och börjar långsamt och njutningsfyllt läsa sin helkvällsnovell....
-
Åh nostalgi... en tid utan TV och utan datorer och all annan störande elektronisk apparatur... radion, boken och människan. Det finns stunder då jag längtar tillbaka (men för det mesta är jag nöjd med den tid jag lever i- trots allt- den har sina fördelar....).
-
Den allra första helkvällsnovellen som publicerades i "All världens berättare" år 1945 var skriven av.... Vicki Baum. "Dr Hernried-sabotör". (Jag har inte läst den- ännu)- Den lilla biografin över författarinnan är trevligt formulerad- jag citerar valda delar:
-
" Den tyska författarinnan Vicki Baum är en bestsellerdam av format. Räknar man samman hela hennes tryckta produktion från "Helene Willfüer, kemist" till "Marion lever" visar det sig att hon kunnat hålla en mindre pappersfabrik gående något tiotal år utan att dess arbetare behövt bli uppsagda på grund av uteblivna beställningar."--- " Nu har hon författat en romantiserad biografi över krigets aktuellaste råvara, gummit"
-
Några av de övriga författarna som finns representerade : William Saroyan, André Gide, Prosper Mérimée, Dorothy Parker och Johannes V. Jensen.
7 kommentarer:
Älskar 50-talet. Det vilar något rofyllt över den tiden. Innan det stora mediebruset drog igång på riktigt.
Fin bild du målar upp!
Monika: Ja, rofyllt beskriver den tiden mycket väl- det var en bra tid- kriget var slut och man trodde på en framtid igen- tiderna började bli bättre och ... det fanns fortfarande tystnad... Jag är glad att ha minnen från en sådan tid.....
Framför allt var femtio-talet så hoppfullt. Sverige var världens bästa land och det blev bara bättre och bättre. Reform efter reform. Jag minns att jag tänkte så, fast jag bara var ett barn.
Jag förstår precis vad du menar med "helkvällsnovell". Väcker förväntningar.
Jag funderar titt som tätt på att kasta ut tv:n, fast det skulle förstås bli protester här i huset, och egentligen är inte tv:n den stora tjuven här utan datorn o_o och den kastas inte ut ... och jag skulle precis säga att jag har datorfria söndagar, när jag inser att det är söndag i dag. Well well ...
Lustigkulle: Jo, jag kände också av det där framtidshoppet- och att det kom nya reformer- välfärden som byggdes upp. Det känns lite som att tidvis vistas i en oas... att kunna minnas den tiden.
Maria: Ja, Datorn stjäl också mycket tid men där kan man kanske också säga att den är ett arbetsredskap... den underlättar mycket i tillvaron... men... man får ta sig i kragen för att inte fastna framför den.
Nostalgi är härligt.
Hannele: Ja, och jag formeligen vältrar mig i nostalgi just nu... jag får nog inte fördjupa mig för mycket i All världens berättare....
Skicka en kommentar