Jag är mina föräldrar stort och evigt tack skyldig för alla böcker de lämnat efter sig i sina välfyllda hyllor- mycket har jag kvar att upptäcka ännu. Här ovan en bok som verkligen har ett bestående värde- både rent litterärt och även historiskt. Jag har inte läst den än - men den ligger i min "hög" och väntar på sin tur- diktarprästen Kaj Munks självbiografi- utgiven mitt under brinnande krig år 1942. Kaj Munk skrev med döden i hasorna- han visste att hans tid var utmätt- den tyska ockupationsmakten hade tröttnat på den frispråkige prästen i Vedersö.
-
Den fjärde januari 1944 kom den där väntade och fruktade knackningen på dörren- och Kaj Munk fördes bort och mördades.Men- Kaj Munks ord kunde förtryckarna inte döda- och de lever än - för evigt.
-
När jag öppnade boken föll ett A-5 kuvert ut- det innehöll ett antal tidningsurklipp - dödsrunor, hyllningar- skrivna i svenska tidningar fredagen den sjunde januari 1944.
-
"Nu sörger Danmarks Drot og Folk,
for ham som blev vort Hjertes Tolk,
og graeder ved hans Kiste:
Hvor dyrebar at miste." (Olaf V. Gregersen)
-
"Pastor Kaj Munk uppsöktes på tisdagseftermiddagen i sitt hem i Vedersö av fyra okända män, som förklarade sig vara myndighetspersoner och ha i uppdrag att anhålla honom. Han fördes därpå bort i en bil. På onsdagsmorgonen hittades han dödad i en plantering nära Silkeborg.
-
Kaj Munks självbiografi fick titeln "Foraaret saa sagte kommer" (Våren kommer så småningom)
En mycket talande titel. Han skriver lite om detta i sitt förord.
-
" Jeg kunde ogsaa have kaldt mig Bog "De lollandske Stjerner". Naar jeg af Far blev sendt i Brugsen Foraarsaftener , da straalede Stjernerne over den lave Ö höjere og blankere, end jeg nogensidne siden har set dem. De straalede af Renhed, Aere og evigt Liv.
Nu synes jeg, alle Stjerner er slukket. Efteraarsstormen pisker i Mörke og Slud.
Men Gud skal taende dem igen, over Lolland, min kaere Födeö, over Danmark, mit Faedreland.
Og vi skal se dem, som jeg saa dem i min Barndom, og elske dem og lyde dem igen.
-
Foraaret saa sagte kommer.
Saa sagte, ja.
Men kommer.
Vedersö Praestegaard i September 1942 KAJ MUNK
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar