Claudia Rusch är född 1971 och hon representerar således den sista generationen "ossies" (Öst-tyskar). I "Honeckers kanderade äpple" kåserar hon i korta kapitel om sin barndom och ungdom i DDR. Det är humoristiskt skrivet men ämnet är ytterst allvarligt. Att växa upp i en totalitär stat med angiveri som högsta prioritet är inte roligt alls. Claudia Rusch inleder boken med att berätta om sin längtan till Sverige... "landet där männen var stora och starka som björnar, där kvinnorna såg ut som Agneta i ABBA och alla dansade med brokiga band runt midsommarstänger. -- Ett lyckligt land, fullt med blonda människor."-
Hon skriver om sin regimkritiska mamma som blev förklarad "persona non grata". om den ständiga närvaron av Stasi och om en tur med tåget från Berlin år 1978... lilla Claudia har fått ett kanderat äpple (ett sånt där som sitter på en pinne)- och nu vill hon sätta i sig det- omedelbums. Tåget är smockfullt och det finns ingen lämplig plats att äta det där klibbiga äpplet på- men en Volkspolizist erbjuder sitt knä som lämplig sittdyna åt Claudia. "När jag äntkligen hade ätit upp mitt äpple började jag berätta vitsar för polisen. Han skrattade. Alltså fortsatte jag. Först ett par oanständiga, och sedan, till mina medresenärers stora förtjusning, men till min mammas stora förskräckelse, Honecker-vitsar. Sådana som man brukade berätta hemma hos oss...." (Mamman får ljuga ihop en historia om att Claudia lärt sig dessa vistsar i skolan...)
-
Här finns en längtan... ut... att få se världen som ju till största delen är stängd ---- Här beskrivs öst-tyska sedvänjor (i brist på bättre ord) som "ungdomsinvigningen" (en sorts icke-religiös konfirmation)- bristen på kläder, matvaror, böcker.....
-
Så faller muren - Claudia kan fara ut i världen på egen hand och också återvända. "Med en blandning av stolthet, rädsla och hånfullhet visade jag gränsvakten mitt DDR-pass och återvände dit där jag hörde hemma. Till det bananfria Öst.
-
För att sammanfatta det hela- "Honeckers kanderade äpple" är en trevligt skriven bok om en svår tid. Claudia Rusch har en "flygande penna" och en härlig humor mitt i allt elände.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar