tisdag 26 oktober 2010

Che bella giornata!

På torsdag är det dags för "Rosa bandet-gala". Tankarna hos mig går till alla de kvinnor som har drabbats och kommer att drabbas av det fula C:et- c som i cancer och oftast då bröstcancer som är den vanligaste cancerformen bland kvinnor.


-


Det där c:et har till och från varit en mycket stor del av mitt liv- inte för egen del- men nära anhöriga till mig har tvingats acceptera sjukdomen och underkasta sig svåra och tärande behandlingar . Min egen mamma drabbades av bröstcancer- och överlevde (mamma blev över 90 år).


-


På bloggen Dovegrey reader (en av mina favoritbloggar) hittade jag en bokrekommendation - Cancer Vixen. Den visade sig inte finnas i lager hos Amazon men det gick enkelt att beställa den i begagnat skick. Cancer Vixen är något så ovanligt som en serie som handlar om just bröstcancer.


-


Marisa Acocella Marchetto var 43 år, framgångsrik serietecknare för New York Times och New Yorker när hon kände en knöl i bröstet- till råga på allt hade hon just träffat sitt livs stora kärlek och passion- datum var bestämt för bröllop. Hur hon hanterade denna katastrof beskriver hon i tecknad form- i sin seriebok "Cancer Vixen". Jo, man kan skratta åt elände också- och man kan bita ihop och bli förbannad och göra allt man kan för att ta vara på varje dag som livet ger. "Che bella giornata!".


-


Jag har ingen stor vana att läsa serier i bokform (fel generation) men den här berättelsen vill jag ösa mycket beröm över. Det är en hoppingivande bok- den är informativ på ett mycket annorlunda sätt - och dessutom är den skriven med humor. Massor av humor. Marisa genomgick ett dussin cellgiftsbehandlingar, 33 strålbehandlingar och måste nu dessutom under flera år stoppa i sig tamoxifen. Hennes make- restaurangägaren Silvano- stod vid hennes sida hela tiden (liksom hennes dominanta mamma- i serien kallad "s(mother)". Ett stort problem som Marisa också tar upp är det gräsliga sjukförsäkringssystemet i USA- hon var oförsäkrad under en stor del av behandlingen (när hon gifte sig fick hon del av makens sjukförsäkring). Att vara oförsäkrad är den värsta mardrömmen om man blir svårt sjuk i USA.


-


Jag känner att jag gjort en god gärning (om än aldrig så liten) när jag köpt boken för:


-


"Marisa has donated a percentage of the proceeds of Cancer Vixen to The Breast Cancer Research Foundation and to underprivileged women at the Comprehensive Cancer Center affiliated with St. Vincent′s Hospital in Manhattan. "


-

2 kommentarer:

snowflake sa...

Den här ser verkligen fin ut. Kul att du vågar dig på seriealbum om du aldrig gjort det förut, väldigt många har liksom "bestämt sig" för att det inte går att läsa.

Ingrid sa...

Det första seriealbum jag läste var Marianne Satrapis "Persepolis" och det var inte särskilt länge sedan. Jag tyckte väldigt mycket om hennes sätt att beskriva sitt liv i serieform- det är en spännande genre och jag har inget emot att fortsätta att utforska den. Jag gillade verkligen Cancer Vixen också- jo, förresten jag läste ju också Guy Delisles böcker om Burma och Nord-Korea- det höll jag alldeles på att glömma bort... (jag gillade!)