Den här lilla pocketboken var ett impulsköp (jag brukar alltid titta in i den lilla bok-och papperhandeln (med betoning på det senare) Ugglan när jag besöker det lokala "shopping-centret".)
-
Tio hundar och en katt. Katten (Josef) tillhör för övrigt Göran Hägg. Man måste nog vara djurälskare för att tycka om den här boken - men jag faller in i den kategorin- jag tycker om alla djur (en del dock helst på ganska stort avstånd). Elva mycket trevliga berättelser och elva olika upplevelser av hundar (och Josef, katten). Den gemensamma nämnaren i den här anrättningen är den stora kärleken till dessa djur- en kärlek som är passionerad och just därför blir också texterna så underbara att läsa. Det man skriver om med så stort intresse och sådan hänförelse.... ja, det brukar bli bra.
-
Åsa Nilsonnes sorgliga historia om Nestor - den oönskade hunden som hon tog hand om och ömt vårdade är nog den som griper mig mest. Det är svårt att läsa men det berör mig så starkt . Vägen till det sista svåra beslutet- förhoppningen att Nestor ska hinna först själv så att matte ska slippa undan.... Åh så fint hon har skildrat allt detta tunga, hemska. Sprutan hos veterinären, att sitta bredvid och vänta, tiden efteråt med "fantomsmärtorna".
-
" Och han finns kvar. Som en fantomsmärta ser jag honom i skogen. Jag vet exakt vart han hade gått, hur han hade rört sig, jag fyller tomrummet med en spökhund som följer mina steg. Jag märker när han stannar och när han springer före. Det hade varit skrämmande om jag inte hade förstått hur min hjärna fungerar. Spökhunden Nestor kommer att blekna med tiden. Jag hoppas att han inte försvinner helt."
-
Det här är en bok som jag kommer att läsa om- säkert flera gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar