Nej, det blev inget lyckligt slut här heller. Den som vill ha myspys och "then they lived happily ever after" ska undvika Richard Yates böcker. "Young Hearts Crying" kom att bli Yates näst-sista roman- utgiven första gången år 1984. "Young Hearts Crying" är en ganska lång berättelse - en bit över 400 sidor- och tidsmässigt sträcker den sig från slutet av andra världskriget och till en bit in på 70-talet. Det börjar så idylliskt- pojke möter flicka- ljuv musik uppstår och goda förutsättningar borde finnas för att allt skulle kunna fungera- men givetvis inte.
-
Michael Davenport f d soldat i flygvapnet - och även en icke oäven boxare är 23 år gammal när han träffar Lucy Blaine- student vid Radcliffe. De gifter sig- och han försöker att fullfölja sina drömmar om att skriva- samtidigt som han försörjer sig med att skriva artiklar i en tidning med det osannolika namnet "Chain Store Age". Michael och Lucy utvecklas på olika sätt- och deras förhållande blir allt mera komplicerat.
-
Det här är historien om två ensamma och mycket sårbara människor- båda har svårt att finna sin roll i tillvaron och de hoppar från säng till säng och från projekt till projekt. De kan liksom inte hitta sin fasta grund. "Silent despair" är en god beskrivning och ,Michael ,framför allt ,har mycket dåligt självförtroende och reagerar ofta med verbal (och fysisk) aggressivitet när han känner sig i underläge.
-
Som vanligt i Yates skildringar dröms det mycket och orealistiskt. Luftslott målas upp- och så faller allt- platt som en pannkaka.
-
"Everybody's essentially alone", she'd told him, and he was beginning to see a lot of truth in that. Besides: now that he was older, and now that he was home, it might not even matter how the story turned out in the end."
-
Efter fyra romaner av Yates är jag "hooked"- det blir en djupdykning i hans författarskap. Det känns som om jag dras in i det..... "Young Hearts Crying" var ytterligare en stor läsupplevelse- levererad av Richard Yates.
Fem en fredag v. 47 2024: Statuscheck
1 timme sedan
4 kommentarer:
Eg skjønner at eg må få lese Yates. Eg har tru på han.
Jag har blivit helt fast i hans författarskap och håller på med "Cold Spring Harbor" just nu- eftersom Yates bara skrev cirka 10 böcker tror jag att jag ska försöka läsa dem alla.
Eg kom over Påskeparaden på biblioteket i går, så nå har eg begynt å lese den. Eg liker måten han skriv på, godt.
Jag ser fram emot dina tankar om boken!
Skicka en kommentar