lördag 22 maj 2010

A Special Providence av Richard Yates


"One of the greatest American novelists of the twentieth century"- så skriver Daily Telegraph om Richard Yates. Jag har läst tre av hans romaner nu och kan bara hålla med.
-
"A Special Providence" gavs ut i USA år 1969 och har ännu inte översatts till svenska.
-
Detta är historien om Bobby Prentice och hans mor Alice.I bokens första kapitel är Bobby nyss fyllda 18 år och har precis blivit skeppad över till ett krigshärjat Europa (i slutet av 1944). Soldatlivet blir inte vad han tänkt sig- och han får sitt elddop på ett annat sätt än det han väntat och sett fram emot. Hjältar är det inte många som blir i krig. Medan Bobby kämpar för att befria Belgien och Tyskland undan Hitlers ok väntar mamma Alice otåligt på att han ska komma tillbaka så att hennes liv kan bli lättare.
-
Boken vindlar sig fram mellan nutid (Bobby som soldat) och förfluten tid (mamma Alice och hennes eviga kamp för att försörja sig själv och sonen). Alice är ännu en av dessa kvinnor utan verklighetsförankring - den typ av kvinna som som Yates gärna skriver om. Alice, som är frånskild - med konstnärsdrömmar - inbillar sig "stora saker"- lever konstant över sina tillgångar- och tröstar sig ofta med sprit. De män hon dras till är inte "mycket att hänga i en julgran". Alice är en ensam människa, besviken på livet och på människorna. Så skapar hon sig en fantasivärld "there is no telling what good things will come our way". Sonen Bobby orkar hon inte engagera sig i - hon blir fast i sitt eget liv och Bobby får ofta klara sig själv.
-
Bobby får vi följa genom hans korta soldatkarriär (som inte blir lysande)- Yates själv var också ung soldat i andra världskriget och skildringen av Bobbys upplevelser känns mycket äkta. Om inte kriget gör Bobby till hjälte så gör det honom i alla fall till man och vuxen. Det finns hopp för honom.
-
Jag blev precis lika tagen av den här romanen som av Easter Parade och Revolutionary Road. Alice Prentice kan man både tycka synd om och bli väldigt arg på- mest blir man nog arg. Arg på att hon behandlar sin son illa , att hon är så ego-trippad och att hon aldrig nånsin lär sig av sina misstag. Yates har tecknat ett oerhört fascinerande kvinnoporträtt.
-
Förhållandet mellan Bobby och Alice är också skildrat på ett mycket trovärdigt sätt- det känns ibland otäckt självupplevt. (Richard Yates var skilsmässobarn).
-
"And she was alone. But the whiskey bottle was in the apartment, as faithful as any friend. Still breathing hard from the stairs, she locked the door firmly behind her and poured herself a stiff drink even before she had taken off her hat. Then, taking her time, she went about the business of getting out of her clothes and into an old, torn bathrobe that was almost as comforting as the drink. She was ready for the night."
"A Special Providence" är Yates andra roman. Jag lägger upp en länk till Boston Review som skriver om "The Lost World of Richard Yates" . (Mycket tänkvärt och intressant). Jag känner för att fördjupa mig lite mera i Yates författarskap.

2 kommentarer:

snowflake sa...

Omslaget på den här boken ser ut som att det skulle platsa i Mad men. Jag vet inte om du följer den tv-serien? Den handlar i alla fall om en reklamfirma och människorna där och runt omkring. Mycket snygg, med allting väldigt trovärdigt sextiotal på Manhattan. Och så röker och dricker de hela tiden.

Ingrid sa...

Omslaget är fint! Jag ser inte på Mad men (men jag känner mig lite lockad av sexitotalsmiljön- det måste jag erkänna....)