"Mina" nobelpristagare: Verner von Heidenstam -1916

Jag skrev lite om Rabindranath Tagore förra veckan - då jag började min lilla "nobelpriskavalkad" för att uttrycka det hela lite vanvördigt.

-

Nu har turen kommit till Verner von Heidenstam som fick priset år 1916 med motiveringen "... såsom ett erkännande av hans betydelse som målsmannen för ett nytt skede i vår vitterhet."

-

Det morrades en del när Heidenstam fick utmärkelsen- Apollinaire, Valéry, Rilke och Stefan George var kandidater som många tyckte var mera värdiga. Även Edgar Lee Masters nämndes (han hade kommit ut med sin "Spoon River Anthology" år 1915).

-

Min egen relation till Verner von Heidenstam? Ja, den är god. Jag tycker mycket om hans lyrik och i mina skolböcker från 60-talet(som jag faktiskt har kvar för de är fina -"Dikt och tanke I-III) får Heidenstam stort utrymme. Ur "Karolinerna" tas berättelsen om Gunnel Fatburshustru- en stark och modig kvinna. Den blir jag fortfarande mycket rörd av att läsa.

-

"Vis, o människa, det blir du först,

när du hinner till de aftonsvala

höjders topp, där jorden överskådas.

Konung, vänd dig om vid vägens slut,

vila där en stund och se tillbaka!

Allt förklaras där och allt försonas,

och din ungdoms riken hägra åter,

strödda än med ljus och morgondagg"

(Vid vägens slut).

-

och.... läs här den absolut mästerliga "Om tusen år" (från Nya Dikter, 1915)

-

En dallring i en fjärran rymd, ett minne

av gården, som sken fram bland höga träd.

Vad hette jag? Vem är jag? Varför grät jag?

Förgätit har jag allt, och som en stormsång

allt brusar bort bland världarna som rulla.

-

Heidenstam är en odödlig författare.