Jag började bläddra i Adam Zagajewskis ” I andras skönhet” och dröjde mig kvar på en sida där han kritiserar en del moderna historiker, ” tråkmånsar, som fördriver sina liv i förlegade arkiv och skriver på ett omänskligt, oskönt, träaktigt, byråkratiskt språk, där all poesi dunstat bort, ett språk lika platt som en gråsugga och trivialt som en dagstidning—”. Som en motvikt till dessa träaktiga tråkmånsar framhåller Zagajewski en rad andra författare och skribenter. Först i raden är Edwin Muir och där väcktes min nyfikenhet direkt och jag tvingades ( som det så vackert heter) ”googla”. Nå, så hittade jag en melankolisk författare och poet från den lilla ön Wyre ( Orkneyöarna). Ön som Muir tvingades lämna när familjen av försörjningsskäl flyttade till den stora staden Glasgow- en flytt från paradiset till helvetet enligt Muir som nog aldrig övervann detta trauma. På svenska finns inte mycket av Muir så läsning på engelska är det som främst gäller och varför inte börja då med ” Autobiography” ( om den går att få tag på, vill säga) ” One of the most unusual, most important autobiographies of our time” ( enligt the Spectator). ” Collected Poems” lockar också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar