Poeternas himmel

 

Jag är mycket nöjd med valet av en poet till årets stora litteraturpris. Det var sannerligen på tiden och det stör mig inte det minsta att hemlandet är USA. Jag har inte läst något av Louise Glück - ännu- men ser fram emot att råda bot på den bristen. I väntan på att mina beställningar ska ” landa” har jag plockat fram en liten vacker och behändig volym från Everyman’s Library Pocket Poets: The Four  Seasons. Här landar jag i hösten och William Shakespeares sonett (73) - den passar både till år och årstid. Fotot ovan är från New Hampshire och en annan tid, en tid som jag minns med vemod blandat med glädje.

That time of year thou mayst in me behold

When yellow leaves, or none, or few, do hang

Upon those boughs which shake against the cold,

Bare ruin'd choirs, where late the sweet birds sang.

In me thou see'st the twilight of such day

As after sunset fadeth in the west,

Which by and by black night doth take away,

Death's second self, that seals up all in rest.

In me thou see'st the glowing of such fire

That on the ashes of his youth doth lie,

As the death-bed whereon it must expire,

Consum'd with that which it was nourish'd by.

This thou perceiv'st, which makes thy love more strong,

To love that well which thou must leave ere long.