” Kungsfiskaren förekommer vid vattendrag i södra och mellersta Sverige, alltid sällsynt men i växlande antal beroende på hans känslighet för fimbulvintrar. Rätt många ha sett en glimt av den lilla färglysande fågeln och förundrats. Somliga säga, att han var blå, andra att han var grön- båda ha rätt, kungsfiskaren är blå vid sidobelysning, grön när ljuset faller rätt på.” Så skriver Erik Rosenberg i det klassiska verket ” Fåglar i Sverige”. En magisk fågel är det sannerligen och den har inspirerat flera poeter. En av dem var Gerard Manley Hopkins (1844-1889). Manley Hopkins liv och verk är båda värda att fördjupa sig i. Idag nöjer jag mig med att citera de första raderna ur dikten ” As Kingfishers Catch Fire”
As kingfishers catch fire, dragonflies draw flame;
As tumbled over rim in roundy wells
Stones ring; like each tucked string tells, each hung bell's
Bow swung finds tongue to fling out broad its name;
Each mortal thing does one thing and the same:
Deals out that being indoors each one dwells;
Selves — goes itself; myself it speaks and spells,
Crying Whát I dó is me: for that I came.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar