Något för fågelälskaren

Vintern är kanske inte den bästa tiden för att studera fåglar om man inte nöjer sig med kråkfåglar (och några till).

Jag bor på en plats där fåglar har extra stor betydelse och där de flockas och studeras (och ringmärks). Många fågelpromenader anordnas under den varmare årstiden. Jag är ingen stor entusiast men jag tycker om att betrakta fåglarna och fundera över deras vägar och vanor.

Kråkfåglar är sluga och dominanta i naturen. Utanför mina fönster flaxar ständigt en hop skator och i toppen på björken (farligt vajande) sitter ofta en stor kråka och kraxar så där lagom olycksbådande. Kajorna är ett gissel för en del som har hus med "fel" skorsten. (De gillar att bygga bon där under tidig vår och de kan proppa till ordentligt). Råkor finns det också gott om i trakten och i parken kan man höra nötskrikans inte alltför vackra läte. Jo, jag är nog omgiven av just kråkfåglar. Därför ser jag fram emot att läsa om Mark Cockers möten med dessa bevingade varelser. Jag har redan kunnat konstatera att han skriver mycket poetiskt och vackert.

As day draws into its final hour, our own falling star has dwindled to a lens of brightness on the southern horizon resting in its own bed of lemon and rose light. I watch the clouds being pushed towards it by a biting northerly. They loom overhead like icebergs in an ocean of cold winter blue, and through this interplay of light and darkness arrive the birds I've come to watch.