John Marshall (1755-1835), chefsdomare i Supreme Court.
Det har varit massor av skriverier om tillsättningen av Amy Coney Barrett som domare i USA:s Högsta Domstol ( The Supreme Court) men intet är nytt under solen. Historien har mycket att förtälja och jag kände ett behov att få veta mer. En skribent som har fokuserat på just Supreme Court är Jeffrey Rosen ( som i dagarna kommer ut med en bok om den nyligen avlidna Ruth Bader Ginsburg) och i mina hyllor lyckades jag leta fram ” The Supreme Court- The Personalities and Rivalries that Defined America”. I sex kapitel redogörs för de mest inflytelserika domarna och för hur olika starka viljor kunnat enas ( eller inte) genom år och århundraden. Allt börjar med den kanske mest fenomenale i domarraden, John Marshall. Klockan var närmast fem i tolv när han utnämndes till chefsdomare av John Adams i januari 1801. Adams hade förlorat kampen om presidentposten till Thomas Jefferson och nu gällde det att försöka få fortsatt federalistiskt inflytande där det var möjligt. Adams skrev så pennan brann och producerade ett otal så kallade ” midnight appointments”. Det där med rävspel är inget nytt alls ( så får moderna tiders journalister skriva vad de vill- och de gör de ju).
John Marshall var en mycket skicklig förhandlare och kunde ” ta folk” en nog så viktig egenskap. Han tjänade på sin post under inte mindre än sex presidenter. Men- förhållandet till Thomas Jefferson var mycket infekterat. De båda avskydde varandra.
Rosen skriver också om chefsdomare som trott sig om för mycket och förutspått resultat som sedan inte blev verklighet. Boken har visserligen några år på nacken ( 2006) men den är välskriven och informativ.
Boken om Ruth Bader Ginsburg har jag skrivit upp på min långa önskelista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar