Gastkramande och obehagligt känns det efter att jag grottat ner mig i novellsamlingen ” Fåglarna” av Daphne du Maurier (1907-1989). ” Fåglarna” minns jag dessutom som film ( biografen Saga i Malmö och med min arma mor i sällskap så att jag kunde slinka igenom det barnförbjudna)- måsar och kråkfåglar (speciellt) aktade jag mig noga för lång tid efteråt. Men- ”Fåglarna” är ingalunda den otäckaste av berättelserna i samlingen - ” Titta inte nu” och ” Inte efter midnatt” bör man definitivt inte läsa efter mörkrets inbrott. Den förra novellen tilldrar sig i Italien där det som är tänkt som en avkopplande semesterresa snart blir till en mardröm, en ständigt nedåtgående spiral ( rejält skruvad). ” Inte efter midnatt” har fokus på Kreta. Även här blir planerat lugn till något fasansfullt och groteskt äckligt. Du Maurier är rasande skicklig på att måla upp skräckscener. Jag minns samtidigt annan skrämmande läsning och där hamnar H.G. Wells högt upp på listan med exempelvis ”Världarnas krig” och ” Den osynlige mannen” . Jag tänker att H.G. Wells böcker är värda en omläsning snart. Qui vivra, verra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar