Jag har läst Anatole Frances ” Gudarna törsta” från 1912 i svensk översättning av Hugo Hultenberg. Utgåvan ( annars väl gömd på ett av Malmö stadsbiblioteks magasin) är från 1952 och mycket sliten. ”Gudarna törsta” blev en av de tolv romaner som utsågs till halvseklets bästa av en fransk jury år 1950. Min läsning började lite trevande eftersom språket är väl över ett hundra år gammalt men handlingen var så spännande att jag snart vande mig vid de något arkaiska uttrycken och ordvalen. Dessutom är utgåvan så fint illustrerad med teckningar av Bertil Bull Hedlund. Anatole France tar läsaren med in i den franska revolutionen. Kungen har precis avrättats, vi skriver 1793 och snart ska skräckväldet börja och det är här boken går riktigt ner på djupet. Två huvudpersoner utkristalliserar sig ganska snabbt - den unge fanatiske Evariste Gamelin och den äldre, godmodige och kloke Maurice Brotteaux. Men vad hjälper det att vara klok i en värld av dårskap. Romanens inledningsord skulle kunna bli klassiska: ” Målaren Evariste Gamelin, elev av David, medlem av Pont- Neuf-sektionen, före detta Henri IV- sektionen, hade tidigt på morgonen begivit sig till den forna barnabitkyrkan , som nu i tre år alltsedan den 21 maj 1790 varit säte för sektionens generalförsamling.” Gamelin är en varm anhängare av revolutionen och Marat är en av hans idoler. I Paris råder det brist på det mesta men speciellt på mat, folk svälter i revolutionens namn och köerna till bagerier och matbutiker ringlar sig långa. Så mördas Marat i badkaret och terrorn börjar sprida sig i staden. Ingen går säker och angiveriet vet inga gränser - tribunalerna har fullt upp och Gamelin har lyckats få en plats bland de dömandes skara. Bevis behövs inte för här lyssnar man på ”hjärtat” och så får tricotöserna något att titta på och giljotinen hålls ständigt i gång för gudarna törstar efter blod. Anatole France tecknar ett ingående porträtt av en fanatiker (Gamelin), ett porträtt som ger ekon in i våra dagar och som framkallar rysningar. Hur kan en människa bli så avtrubbad? Det är inte bara porträttet av Gamelin som framkallar de kalla kårarna utan också masspsykosen bland så kallat vanligt folk som villigt låter sig dras med i hetsen utan att en enda gång stanna upp för att tänka själv. Ännu ett eko. Den saktmodige och reflekterande Brotteaux gömmer sig på sin kammare med sina egenhändigt tillverkade sprattelgubbar men slutet närmar sig och det stora kaoset lämnar ingen människa i fred.
I boken finns också ett par fängslande bipersoner - framför allt tre kvinnor som alla på något sätt har beröring med Gamelin. ” Gudarna törsta” är en hemsk, gripande och helt oförglömlig bok. Den är absolut värd en nyöversättning och för egen del - en plats i bokhyllan. Det finns gott om antikvariska exemplar till salu.
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar