Underhållande, lärorikt och inspirerande, så vill jag beskriva Daniel Hjorths essäsamling(ar). Nu kommer det tyvärr inga flera. Daniel Hjorth lämnade den här världen för bara någon vecka sedan. Jag har tagit fram ” Mixture” ( från 2011) och hittat ett par sidor om den danske poeten och författaren Frank Jaeger (1926-1977). Han debuterade som mycket ung, och han var en stridbar person, Jaeger, ingen ” följa-John-typ” precis. Det nya teknokratiska samhället hade han inte mycket till övers för och han ansåg att det höll på att förstöra jorden. ” man har glömt att lägga sig på en dikeskant en solskenssommardag, och glömt att lyssna till lärkan och lukta på gräset.” Ord som är än mer passande idag. Jaeger var mycket frispråkig och hyste inte någon särskild respekt för den tidens stora namn på den litterära parnassen. Pär Lagerkvist ogillade han, för att ta ett exempel. ” Har du läst Barrabas? Maken till missionsförlagspiss får man leta efter länge.”
Men livet var inte barmhärtigt mot Jaeger och de sista åren blev svåra. Han dog i förtid och i ensamhet. Kvar finns en rik skatt av böcker. Jag längtar efter den dag då jag åter kan strosa runt i Köpenhamn på jakt efter läsupplevelser. Det lär nog dröja ett bra tag. Här ett litet exempel på en tidig och ljus dikt ur Jaegers poetiska samlingar.
O at vaere en høne,
ingen kan finde, hvor er.
Gemme sig dybt i en have,
pikke et rødhudet baer.
——-
O at vaere en stodder,
stedt på den regnvåde vej.
Ensom, fordrukken og sølle.
Sådan en stodder er jeg.
——
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar