Pascal Quignard är en gåtfull författare- och produktiv. Mest känd är han för romanen ” All världens morgnar” ( svensk översättning 1992). Tyvärr det enda som finns på svenska så vill man utforska detta intressanta författarskap måste man i första hand läsa på originalspråket eller hålla till godo med de tämligen få titlar som finns att tillgå på engelska. Quignards berättarstil är ofta fragmentarisk och det vilar lika ofta ett mysterium över både ord och handling. Jag läser om hans ” L’enfant d’ Ingolstadt” ( Barnet från Ingolstadt) - en bok som är indelad i korta stycken och som tar läsaren med på en resa genom olika världar ( både fysiska och andliga). För att förstå Quignards universum ( eller åtminstone försöka förstå) måste man läsa långsamt. Pausa. Begrunda. I ” Barnet från Ingolstadt” börjar resan med kardinal Richelieu och under sidornas gång dyker också Petrarca, Konfucius och Colette upp ( för att nämna ett par namn). För den som har en kontemplativ läggning är den här boken en rikedomsgrotta, säger recensenten. Jag tror honom.
I min hylla har jag två böcker av Pascal Quignard. ” All världens morgnar” som jag tyckte mycket om och så ” Les escaliers de Chambord” ( Chambords trappor) som jag ännu inte har läst. Eftersom jag har satt mig för att läsa mera franskspråkigt det här året ligger nu ” Chambords trappor” på läsbordet. Förhoppningsvis kommer även ” L’enfant d’Ingolstadt” att hamna där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar