Alfred Hayes var manusförfattare, romanförfattare och poet. ( Mycket känd för dikten om Joe Hill: ” I dreamed I saw Joe Hill last night...”). I den korta, intensiva och outsägligt sorgliga romanen ” My Face for the World to See” ( 1958) beskriver han drömfabrikens baksida. Det är en skrämmande historia och på sina ställen mycket otäck. Jag hade ” känsliga tittare varnas” i bakhuvudet så gott som hela tiden under läsningens gång för den här berättelsen på bara lite över 100 sidor är verkligen inget för vare sig den äckelmagade eller den väldigt känslige. Dramat tar sin början på en av dessa många och blöta fester i den stora filmstaden. Huvudpersonen har gått ut på en promenad längs havet för att vila öronen och få lite luft och så ser han en ung kvinna som vadar ut mot horisonten- längre och längre bort. Han kommer att rädda hennes liv och så blir detta startskottet för en kärlekshistoria med förödande konsekvenser för den unga kvinnan är av skört virke, skadat gods och med alltför många brustna förhoppningar. Alfred Hayes letar sig in i kvinnans innersta skrymslen, vänder på stenar och blottlägger hela den förljugna värld som heter Hollywood. Det är knivskarpt och obarmhärtigt. I boken finns speciellt en scen - på en tjurfäktningsarena i Mexico- som är hemsk, fasansfull och där allt på något sätt vänder och allt kommer också obönhörligen att virvla mot ravinens brant. Hayes stil har liknats vid Richard Yates och även vid Scott Fitzgeralds. Själv tycker jag att han är helt unik.
” My Face for the World to See” har såvitt jag kan se inte översatts till svenska. I engelsk version finns flera nya utgåvor att tillgå. Jag valde den som producerats av Penguin Modern Classics 2018.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar