Ivan Turgenjev. Porträttet målat av Ilya Repin.
I Bengt Jangfeldts bok ” Vi och dom - Ryssland som idé ” har jag kommit till de kapitel som handlar om panslavismens framväxt och de diskussioner som fördes mellan ”zapadniker” och slavofiler ( dvs mellan västorienterade och östorienterade för att uttrycka det något förenklat.) Turgenjev hade blicken riktad mot det västliga och var en ” inbiten, oförbätterlig zapadnik”. I. hans roman ”Rök” (som kom ut 1867) kan man läsa att ” när tio engelsmän samlas tar det inte många minuter innan de börjar diskutera undervattenstelegrafen, skatten på papper, metoder att garva råskinn, det vill säga något konkret; när tio tyskar samlas så handlar samtalet om Schleswig-Holstein och Tysklands enande; när tio fransmän samlas kommer samtalet oundvikligen in på något skabröst- men när tio ryssar kommer samman finns bara en fråga på dagordningen: Rysslands betydelse och framtid, ett ämne som ältas i all oändlighet”. ”Rök” finns i svensk översättning men utgåvorna är något ålderstigna och kan därför vara svåra att få tag på. Handlingen tilldrar sig mestadels i Baden-Baden och grunden är en kärlekshistoria. Turgenjev fick motta en rejäl omgång negativ kritik från ryska recensenter eftersom han inte hade skildrat ” det ryska” tillräckligt positivt. Det blev kort sagt ett helsikes liv.
Jag ska försöka få tag på ett exemplar av ”Rök” ( den finns annars i engelsk översättning) och samtidigt hoppas jag att Turgenjevs författarskap kan få en ” nytändning”. Glömd är han förvisso inte och hans ” Fäder och söner”( bland andra titlar) har kommit ut i nya utgåvor.
Jag befinner mig i ett överflöd av kärlek
4 timmar sedan
2 kommentarer:
Rysslands historia och de många diskussionerna kring dess möjliga framtid är verkligen intressant. Jag pluggade ju ryska på kvällstid vid Stockholms universitet under några år och bland de kunniga lektionsledarna och gästföreläsarna fanns även Bengt Jangfeldt. Såväl hans bok som Turgenjev verkar mycket läsvärda. Tack för att du tänker kring det du läser och berättar om det!
Jenny: Jag hade velat läsa ryska men, tyvärr, det blev aldrig så. Ett oerhört fascinerande språk med många kasus och lika många bottnar som Rysslands historia. Tänk att ha haft Bengt Jangfeldt som föreläsare. Jag avundas dig. Hans bok är verkligen lärorik och dessutom är den skriven på ett lättfattligt språk. Tack för dina vänliga ord, Jenny.
Skicka en kommentar