En bra bok inspirerar till läsning av andra böcker och i mitt fall, den här gången, gick jag från Tiffany Francis ” Dark Skies” till Folke Rösiös ” Svenska fåglar”. Rösiös bok är en klassiker för fågelälskare/skådare ( jag tillhör den förra kategorien och överlåter gärna skådandet till andra). Nattskärran är ett nattens väsen och hon har många namn i folktron och många myter har skapats kring henne. Hon flyger tyst som en uggla i mörkret, är svår att upptäcka både dag och natt och så har hon det där karakteristiska lätet som Rösiö liknar vid en spinnrocks surrande.
” Hon har ett egendomligt och säreget utseende, som erinrar både om ugglornas och svalornas. Huvudet är platt och gapet brett och stort, fjäderdräkten ugglelikt mjuk och yvig och ögonen stora. Hennes kroppsstorlek är ungefär som koltrastens, men hon verkar större.” Kär fågel har många namn och på danska blir hon ” natravn”, i Tyskland ”Ziegenmelker” som tar fasta på vidskepelsen att nattskärran stal mjölk från getter i skydd av nattens mörker. I England hittar man benämningar som ” flying toad” och ”fern owl”.
Nattskärran är en flyttfågel och vistelsen i våra trakter ( södra delarna av Sverige varar bara ett par korta sommarmånader).
För vidare fågelläsning hämtade jag också hem Lars Jonssons ” Vinterfåglar” från biblioteket. En sagolikt vackert illustrerad bok och med många berättelser och iakttagelser om våra bevingade vänner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar