Tavlan här ovan hänger i ett rum på muséet ” Barnes Foundation” i Philadelphia. Albert Barnes (1872-1951) gjorde sig en förmögenhet på läkemedel, pengar som han sedan använde för att köpa upp konst - i början mest av franska målare men samlingen kom att utökas med verk från andra länder så småningom. När författaren Ford Madox Ford var på resa i U.S.A. ville han gärna besöka den Barneska kollektionen men det blev nobben direkt. ” Would rather burn my collection than let Ford Madox Ford See it” sa Albert Barnes.
Julian Barnes ( inte släkt med Albert såvitt jag kunnat utröna) försöker förstå varför Ford Madox Ford i mångt och mycket blivit om inte bortglömd så i alla fall ställd i skymundan. Var han för produktiv? För ” utspridd i genrerna”? För franskorienterad? För klumpig i sin framtoning? Självinsikt verkar han ha haft när han förklarade ” I have the comfortable feeling that none of our entrants for the Davis Cup will have been kept off the playing fields of Eton by a reprehensible engrossment in my novels.”
De romaner som Madox Ford är mest känd för är ” Sorgligast av historier” och ” Parade’s End”- den senare blev till en BBC-serie (2012) med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Jag är ganska säker på att jag en gång har läst ” Sorgligast av historier” men det är väldigt många år sedan och minnet av den läsningen behöver definitivt friskas upp. Jag tycker att Julian Barnes sammanfattar Ford Madox Fords författarskap mycket väl ” He is not so much a writer’s writer as a proper reader’s writer. ”The Good Soldier” (Sorgligast av historier) needs The Good Reader.
När livet så småningom återgått till mera normalitet kan jag förhoppningsvis ta itu med min långa läsönskelista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar