Jag fortsätter att läsa i Hans-Uno Bengtssons ” Fågelskådning från fåtöljen” och har hamnat i ett kapitel som handlar om mandarinänder och om dem finns det sannerligen mycket att förtälja. I japansk poesi förekommer de ofta och även kineserna har prytt sin litteratur med dessa fåglar. De lever i permanenta par och symboliserar på så vis äktenskaplig lycka och trohet.
” Den gamla dammens
mandarinandpar i snö
som faller- skymning...” ( Bashō).
Hans-Uno Bengtsson reder ut många begrepp kring mandarinänder inte minst vad gäller kärlekslivet ( både teori och praktik) och jag lär mig att viscount Edward Grey ( Storbritanniens utrikesminister mellan 1905 och 1916) också var en stor fågelkännare som bland annat skrev boken ” The Charm of Birds”- en så kallad minor classic. Edward Grey höll en mängd mandarinänder på sitt släktgods i Northumberland och det finns ett foto på viscounten ” iklädd” dessa älsklingar från topp till tå i princip ( han är iförd hatt, kan jag tillägga).
Från mandarinänderna hoppar jag så till Maxence Fermines ” Snö” som jag läser i den engelska versionen. ” Snö” blev mycket omskriven och recenserad när den först kom ut för cirka femton år sedan och den översattes till många språk. En berättelse om poesi och just- snö och allt tilldrar sig i Japan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar