Levande svensk litteratur: 9

Nog blir man glad när man hittar en relativt ny utgåva av en svensk klassiker. Sven Lidmans "Stensborg" finns fortfarande att köpa via t ex nätbokhandeln. Förlaget är Atlantis och serien heter "Svenska Klassiker utgivna av Svenska Akademien".

Det är något diaboliskt över Sven Lidman, tycker jag, men jag ska samtidigt erkänna att jag inte vet så mycket om honom mer än att han var en av eldsjälarna i Pingstkyrkan (han gick med år 1921) en gång och att han länge var lierad med Lewi Petrus tills det tydligen skar sig dem emellan.

Om Lidman kan man bland annat läsa följande i "Levande svensk litteratur":

"Han började i sekelslutets anda som en lidelsefull lovsångare av den sinnliga njutningen och klädde därvid gärna sina lyriska bikter i antikiserande dräkt. Med "Stensborg" (1910) inledde han en serie romaner, vari han skildrar ätten Silfverstååhls öden."

Romanen "Huset med de gamla fröknarna" är däremot något helt annat- (och den har jag faktisk läst ut alldeles precis och konstaterar att "oj, den var ju riktigt bra"!).

Det är också från just den här romanen (från 1918) som "Levande svensk litteratur" hämtar sina "exempeltexter".

"Huset med de gamla fröknarna" är en alldeles underbar, sorglig berättelse om fyra gamla damer som framlever sina sista år i gråhet och fattigdom i ett utdömt hus. De bor där på grund av ett testamente och den nuvarande ägaren vill bara ha bort dem.

"På slaget klockan sex vaknade Elvira Rosalie Anastasia Pistolschiöld, strök eld på en tändsticka, tände nattduksbordets ensamma stearinljus och konstaterade, att klockan var sex, och att världen under natten varit sig fullkomligt lik- det vill säga, att slyngelaktiga och bullrande nattvandrare icke heller denna natt underlåtit eller nekat sig nöjet att i förbifarten låta Nians tunga portklapp dundra mot den väldiga nagelnitade ekporten.--" Så lämnar fröken Pistolschiöld sin dunbolstrade mahognysäng och blir stående med "sitt stora flintskalliga huvud i den stunden och ställningen ej olik ett porträtt av den store romerske kejsaren Vespasianus".

 En annan av damerna (och hon är änka, så inte direkt fröken) är Eurydike Berg. Hon lever på sina drömmar och sina minnen- hennes liv har varit både mycket lyckligt och djupt tragiskt. I fönstret står nu en mängd krukväxter i "befästningslinjer"- de är de enda levande väsen hon älskar och vårdar idag, stackars Eurydike.

"I många timmar hade redan dagens ljus dessförinnan lupit till storms mot rullgardinernas skyddsvärn bakom de fläckiga fönsterrutorna, och fabrikerna arbetarskaror hade redan nått middagsrastens korta vilostund, då ljusstrålarna äntligen lyckades tränga sig fram genom fönsternischernas nätverk av blad och blommor in i Eurydike Bergs bostad i världsalltet."

Så får vi veta att Eurydikes man och två barn har fått sin sista vila någonstans på havsbotten mellan Mauritius och Sokotra. Kärlek och död och sedan ensamhet- av de fyra damerna i romanen är det utan tvekan Eurydike som fängslar mig mest.

"Huset med de gamla fröknarna" har faktiskt getts ut i nyare utgåva så sent som 1979 ( Libris romanserie Svenska berättare ).

Efter "de gamla fröknarna " kanske jag borde se till att läsa Knut Ahnlunds biografi över Sven Lidman också. (Den finns faktiskt magasinerad på "mitt" bibliotek.)