Om gamla böcker och deras värde

Jag är mina föräldrar stort och evigt tack skyldig för alla böcker de lämnat efter sig i sina välfyllda hyllor- mycket har jag kvar att upptäcka ännu. Här ovan en bok som verkligen har ett bestående värde- både rent litterärt och även historiskt. Jag har inte läst den än - men den ligger i min "hög" och väntar på sin tur- diktarprästen Kaj Munks självbiografi- utgiven mitt under brinnande krig år 1942. Kaj Munk skrev med döden i hasorna- han visste att hans tid var utmätt- den tyska ockupationsmakten hade tröttnat på den frispråkige prästen i Vedersö.

-

Den fjärde januari 1944 kom den där väntade och fruktade knackningen på dörren- och Kaj Munk fördes bort och mördades.Men- Kaj Munks ord kunde förtryckarna inte döda- och de lever än - för evigt.

-

När jag öppnade boken föll ett A-5 kuvert ut- det innehöll ett antal tidningsurklipp - dödsrunor, hyllningar- skrivna i svenska tidningar fredagen den sjunde januari 1944.

-

"Nu sörger Danmarks Drot og Folk,

for ham som blev vort Hjertes Tolk,

og graeder ved hans Kiste:

Hvor dyrebar at miste." (Olaf V. Gregersen)

-

"Pastor Kaj Munk uppsöktes på tisdagseftermiddagen i sitt hem i Vedersö av fyra okända män, som förklarade sig vara myndighetspersoner och ha i uppdrag att anhålla honom. Han fördes därpå bort i en bil. På onsdagsmorgonen hittades han dödad i en plantering nära Silkeborg.

-

Kaj Munks självbiografi fick titeln "Foraaret saa sagte kommer" (Våren kommer så småningom)

En mycket talande titel. Han skriver lite om detta i sitt förord.

-

" Jeg kunde ogsaa have kaldt mig Bog "De lollandske Stjerner". Naar jeg af Far blev sendt i Brugsen Foraarsaftener , da straalede Stjernerne over den lave Ö höjere og blankere, end jeg nogensidne siden har set dem. De straalede af Renhed, Aere og evigt Liv.

Nu synes jeg, alle Stjerner er slukket. Efteraarsstormen pisker i Mörke og Slud.

Men Gud skal taende dem igen, over Lolland, min kaere Födeö, over Danmark, mit Faedreland.

Og vi skal se dem, som jeg saa dem i min Barndom, og elske dem og lyde dem igen.

-

Foraaret saa sagte kommer.

Saa sagte, ja.

Men kommer.

Vedersö Praestegaard i September 1942 KAJ MUNK

-

Danmarks dag

Danmark, Land av Hav og Himmel,

Blaest og Bygers Bo,

dine Öers muntre Vrimmel,

Jyllands mörke Ro!

Göded tusind Aar din Have

med vort Blod, vor Graad-

nu gror Korn paa Faeders Grave,

Daad af deres Daad.

-

Kaj Munk från Diktsamlingen "Sidste Digte" 1945

-

År 1943 överlämnade Kaj Munk en samling dikter till vännen Arne Sörensen när denne besökte honom i Vedersö. Kaj Munk hann inte redigera- tyskarna mördade honom i januari 1944.

-

Jeg beder nu danske Laesere modtage disse Digte, ikke blot i Sorg over Kaj Munks Död, men ogsaa i taknemlig Erindring over den Hjaelp, han gav os i Kampens Aar, då vi stadig opildnedes og styrkedes af hans Ord og Eksempel. Arne Sörensen
-

Journalisten Johan Selander har skrivit mycket utförligt och mycket intressant om diktarprästen Kaj Munk här.

-

Kaj Munks öde har alltid berört mig mycket starkt- han talade mot övermakten- och han betalade med sitt liv. År 1979 gjorde jag mitt livs resa- med cykel... runt så gott som hela Jylland. (Det tog en månad) (Jag ville försöka komma närmare min morfar som jag aldrig fick lära känna)- vid Vedersö stannade jag till och stod länge och betraktade Kaj Munks grav.