fredag 14 maj 2010

Det var det där med förord....

Jag fortsätter att spinna lite runt mitt bok-paket från i onsdags- en bok om förord slank med också. Britt Dahlström har skrivit ner sina tankar i "Vägvisare eller härold" (En bok för alla- 24 kronor). Hon har många funderingar- t ex vem skriver förorden? Är det författaren? Är det översättaren? Är det någon annan? Anonyma förord? Britt Dahlström är också noga med att påpeka att hon inkluderar efterord i begreppet förord.
-
Boken är indelad i fem kapitel och sträcker sig över 92 sidor- lagom att läsa på pendeltåget kanske? Hur som helst-mina pendlingsdagar är över så jag tänker sätta mig ner i soffan om en stund för att lära mig mera om ämnet.
-
När jag var yngre tyckte jag mest att förord var fulltständigt ointressanta och hoppade gärna över dem (otålig som jag var att sätta igång med läsandet av det som jag tyckte var det väsentliga). Numera läser jag alltid förorden och har med stigande ålder fattat att de ofta är en "bok i boken"- något som är en extra bonus. (Inte alltid- men ofta).

4 kommentarer:

snowflake sa...

Men ofta är det bäst att läsa förorden sist. De avslöjar ofta för mycket, och kan få in mig som läsare på ett upptrampat spår när jag kanske hade hittat en helt annan sidostig av mig själv.
Efteråt är de jättebra, som en liten sammanfattning och vidareutveckling.

Ingrid sa...

Det stämmer nog som du säger- för det mesta. Ibland är de dock till hjälp också inför läsningen.

Vixxtoria sa...

Japp, jag tycker ju också man ska läsa förorden sist. Jag har under min uppväxt alltid plikttroget läst alla förord innan jag började på boken (och nu så här efteråt rodnar jag lite när jag tänker på att jag ibland inte har förstått att det varit ett förord skrivet av någon annan), och det är först i vuxen ålder som jag har vågat vara lite wild and crazy. Numera läser jag förorden när jag har lust, vilket ganska ofta brukar bli 2/3-delar in i boken ;-)

Snygg renovering av bloggen, förresten :-)

Ingrid sa...

Tack för de vänliga orden om min "nya" blogg Vixxtoria! Vad gäller förord- det allra bästa är när det finns både för- och efterord. Jag har just läst ut Maria Sandels "Droppar i havet" som har ett väldigt fint efterord!